Fru talman! Tack, Eva Lindh, för följdfrågorna!

För att först ta tidsplanen kan man säga att den utredning som kom med resultatet av sitt arbete tidigare, den som Finansdepartementet beställde, är klar och kommer att leda till två huvudströmmar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

En är ett lagförslag till riksdagen, och avsikten från regeringens sida är att komma till riksdagen nu under hösten med det lagförslaget baserat på den utredningen.

Den utredningen har också resonerat lite bredare, kan man säga, om ytterligare behov än de som uttryckligen omfattades av uppdraget för att kunna gå ännu längre än det som utredaren faktiskt föreslog. I de delarna är regeringens bedömning att vi måste göra en kompletterande utredning, förhoppningsvis under kortare tid, för att få tillräckligt underlag för att kunna förverkliga allt det som utredaren pekade på. Det ska vi också göra i närtid, så det blir nu en sekvens med skarp lagstiftning till riksdagen - eller förslag till riksdagen som ska bli lagstiftning - och nästa steg i ljuset av vad den utredaren pekar på.

Utöver det pågår en utredning till. Det är den som kommer i oktober, och den rör specifikt relationen till de brottsbekämpande myndigheterna. Där tror jag att vi hamnar mycket i snittet som Eva Lindh lyfter fram mellan socialtjänst, skola och polis på det lokala planet och hur man ska få in ungdomspsykiatrin, vården och andra aktörer på ett effektivt sätt utan att äventyra de integritetsvärden som de förstås måste bevaka. Jag har anledning att tro, eftersom jag har fått en liten förhandsvisning, att det där kommer att kunna bli riktigt bra och väldigt offensivt.

Jag tar också fasta på det som Eva Lindh beskriver och uppfattar att det har skett ett litet skifte, i positiv bemärkelse. Tidigare kanske olika professioner kom in med rätt olika ingångsvärden i dessa frågor, givet att man som huvudsakligt uppdrag har att bevaka olika intressen. Jag tycker att detta i hög grad håller på att försvinna därför att vi alla inser att vi sitter i samma båt, inte minst när det gäller unga människor på glid. Utan en stor transparens mellan dem som har med saken att göra och kan påverka situationen kommer det att vara väldigt svårt för oss som samhälle att på ett effektivt sätt ta ansvar för och göra tillvaron bättre för inte minst barn och unga i utsatta lägen.

Denna samsyn hoppas och tror jag också kommer att prägla den politiska behandlingen av förslagen. Jag ser framför mig att vi kommer att kunna få mycket breda majoriteter i Sveriges riksdag för dessa förslag. Jag bedömer inte att detta är en partipolitiskt splittrande fråga, utan här tror jag att vi kommer att kunna hitta spelregler som kommer att hålla under lång tid, oavsett skiften i regeringsmakten. Jag tror att det finns en bred insikt om vikten av att ta dessa grepp och skapa långsiktiga lösningar.

Jag vill också allra sist säga att ett annat viktigt ingångsvärde när man ändrar reglerna är att det måste vara enkelt att göra rätt för den som konkret ska använda reglerna. Detta tror jag kanske är ett av de stora problemen med dagens reglering. Man upplever, i alla fall som praktiker på fältet, att risken för att kliva fel är stor, och därför kanske man avstår från att agera i ett läge där man egentligen skulle kunna göra det - därför att man inte känner ett tillräckligt tydligt rättsligt stöd för de mått och steg man skulle vilja ta. Detta måste vi ändra på, och det upplever jag att vi är på väg att göra nu.