STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Att ensidigt hänvisa till utredningar och bortse från fakta är inte riktigt svar på mina frågor. Fakta är ju att samer är sentida i förhållande till andra folk. Att ge samer status som urfolk i den södra fjällkedjan är faktiskt ett hån mot urskandinaver med rötter som sträcker sig tusentals år tillbaka. Det är ett hån mot kväner, lantalaiset och tornedalingar, som alla har en minst lika lång historia i Sverige som samerna.

Ministern blundar för alla fakta och för de orättvisor som råder i Norrland i dag. Ministern menar att rennäringen är en för samer exklusiv näring. Man kan också säga att det handlar om en exklusiv raslag från 1928. Före inrättandet av raslagen hade bönderna i Härjedalen fler renar än samerna, men även andra folk bedrev rennäring i Lappland.

Varför nämner inte ministern Härjedalsdomen, till exempel? Där förlorade samiska renägare såvitt jag vet på samtliga punkter i Europadomstolen. Den aktualiserade Girjasdomen bör inte ligga till grund för framtida utformning av lagar som rör markanvändning, vare sig statlig mark ovan odlingsgränsen eller andra områden där det bedrivs rennäring.

Detta handlar egentligen om tre saker. Samerna är politiskt erkända som urfolk, men de är inte det enda urfolket i Sverige. Nu finns en ny kunskapsunderstödd beskrivning av den tidiga invandringen till Sverige och etableringen av folk, kulturer och näringar i Sverige, norra Skandinavien och Norden. Frågan är då varför inte fler folkgrupper med lika lång eller längre historia i dagens Sverige än samerna uppmärksammas och tilldelas status som urfolk.

Sedan har vi Sametinget. Då är väl den självklara frågan om det är förenligt med en demokrati att ha en statlig myndighet som är baserad på etnicitet.

Den tredje frågan handlar om rennäringslagen. Fram till 1928 års renbeteslag hade fjällbönderna fler renar än samerna i Härjedalen. Men precis som kväner, lantalaiset och tornedalingar i Lappland fick de sluta med rennäring. En liten del i norr kvarstod i form av den nutida konsumtionsrenskötseln, en möjlighet som tyvärr inte erbjöds fjällbönderna i vare sig Jämtland eller Härjedalen.

Rennäringslagen utgår alltså från etnisk prioritering av renskötsel, men den ger även andra rättigheter. Vi talar om en politiskt skapad åtskillnadslag byggd på etnicitet. Det är ingenting annat än en raslag i Sverige år 2024! Den svenska staten värnar en mindre grupp näringsidkare, rennäringen, inom en viss etnisk grupp, samer, och det sker på bekostnad av andra folkgrupper.

Den här regeringen och tidigare regeringar långt tillbaka bär ansvar för att skandinaviska fjällbönder, det samiska gårdsbruket och kväner, lantalaiset och tornedalingar på Nordkalotten närmast helt har tvingats bort från sina ursprungliga näringar - traditionell verksamhet och ett historiskt naturbruk som är baserat på urminnes hävd.

Det behövs nu en objektiv faktagranskning om den grupp samer som etablerat sig i Sverige så sent som under 1800-talet och expanderat söderut längs fjällkedjan fram till mitten av 1900-talet och successivt har tilldelats marker söderut längs den svenska fjällkedjan på bekostnad av den ursprungliga befolkningens marker. Denna förflyttning, den så kallade tvångsförflyttningen av fjällbönder, behöver verkligen kartläggas på ett vetenskapligt och objektivt sätt om vi ska komma vidare när det gäller alla dessa problem i Norrland.