Fru talman! Jag vill tacka för de gripande berättelserna.

Spridning av PFAS är, precis som Manhammar säger, ett problem som är brett över hela samhället. Det är inte bara ett problem kopplat till Försvarsmakten. Men Försvarsmakten äger en skuld på ett antal ställen. På ett sjuttiotal verksamhetsplatser, till exempel flygflottiljer och flygbaser har man haft problem med att hantera PFAS. Men jag vill understryka att frågan är bredare än bara Försvarsmakten.

Låt mig också säga att Försvarsmaktens övning av brandsläckningsinsatser sedan ett antal år tillbaka sker i princip uteslutande med vatten. Förra året började flygvapnet använda PFAS-fritt släckmedel.

Jag frågade mig också varför man använde PFAS, när det är giftigt. Bara för att ledamöterna ska vara medvetna om det kan jag berätta att det handlar om att kunna släcka bränder i väldigt trånga utrymmen, till exempel i ett stridsflyg. Då måste man släcka en brand på upp till 90 sekunder. Det ämnet var ett sätt att hantera det problemet, för att bränderna inte skulle sprida sig.

Men nu har flygvapnet slutat använda PFAS. Det är naturligtvis mycket välkommet från vår sida, så att man kan komma till rätta med de allvarliga problemen med PFAS.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill dock återigen säga att jag tror att frågan är bredare och viktigare än bara Försvarsmakten. Försvarsmakten har till mig angivit att man har tagit ansvar för de direkta kostnaderna men att man inte vill ta kostnaderna som är utanför de omedelbara åtgärder som man har vidtagit.

Jag är, i ljuset av de gripande berättelser som ledamöterna har återgett här, villig att titta vidare på frågan. Jag kan få skäl att återkomma, antingen här i talarstolen eller i en annan form.