Fru talman! Många har berörts starkt av det som invånarna i Kallinge har gått igenom. År 2013 fick de veta att de i flera decennier hade druckit vatten förorenat med skyhöga halter av PFAS, och de har nu de högsta uppmätta halterna i världen i sitt blod.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Källan till utsläppet är Försvarsmaktens brandövningsplats, där brandskum med PFAS användes under lång tid. Forskning pågår om vilken hälsopåverkan detta har haft och kommer att få, men hittills har man kunnat konstatera ökad förekomst av bland annat njurcancer och förhöjda kolesterolvärden.

Det är 5 000 personer som har förgiftats av PFAS i Kallinge. En mindre grupp invånare har bildat PFAS-föreningen, som i många år har drivit en rättsprocess där de har krävt skadestånd. Vi har PFAS-föreningens ordförande Herman Afzelius med oss här på läktaren i dag.

I december meddelade Högsta domstolen att de som har druckit det förorenade vattnet i Kallinge har rätt till skadestånd. Det är ett mycket glädjande beslut, men i grund och botten är det inte acceptabelt att människor tvingas ta till långa och kostsamma rättsprocesser för att begära kompensation. Domen innebär också bara att det är klargjort att de har rätt till skadestånd. För att fastställa hur var och en ska kompenseras krävs en ny rättsprocess eller en förlikning. Det kan ta många år till, utöver de tio år som de redan har lagt ned på det här.

Domen i HD avhjälper inte heller huvudproblemet, nämligen att alla 5 000 drabbade löper ökad risk för en rad sjukdomar som cancer och försämrat immunförsvar. Domen gäller dessutom bara de personer som är medlemmar i PFAS-föreningen, och de utgör bara en bråkdel av alla människor som är drabbade.

Det föds barn i Kallinge i dag med skyhöga PFAS-halter i kroppen trots att de aldrig har druckit av det förgiftade vattnet. Giftet förs över från föräldrar till barn. Det de drabbade mest av allt skulle behöva är regelbundna hälsokontroller, men det kommer de inte heller att få genom domslutet i Högsta domstolen.

Under de över tio år som har gått sedan föroreningarna blev kända har de drabbade inte erbjudits någonting annat än ett blodprov för att få veta hur höga halter av PFAS de har i kroppen. Den lokala vårdcentralen saknar kunskap om hälsoeffekterna av PFAS, och det är orimligt att förvänta sig att Region Blekinge själva ska kunna klara av att hantera en så stor grupp patienter med komplexa hälsoproblem. Dessutom är det ju som sagt staten som i grund och botten bär ansvaret för att de har förgiftats.

Min fråga till försvarsministern här i dag är denna: Kommer regeringen att göra något för att de drabbade i Kallinge ska få den vård de behöver? Jag ställde nyligen samma fråga till statsministern under frågestunden, och då visade det sig att han inte hade hört talas om vad som hade hänt i Kallinge. Det gör mig lite oroad. Till att börja med är det inte rimligt att enskilda ska tvingas strida för att få rätt vård när de har förgiftats på grund av statlig verksamhet. Och när de väl gör det, för att inga andra medel står till buds, tycker jag inte att deras kamp för rättvisa kan få gå obemärkt förbi. Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige.

Här har vi den kanske största kemikalieskandalen i Sverige sedan 70talet, och 5 000 personer har blivit förgiftade. De har kämpat i över tio år för upprättelse, och hittills har regeringen inte agerat för att rätta till den här orättvisan. Jag hoppas innerligt att det kan bli ändring på det nu. Jag hoppas att försvarsministern kan ge beskedet till Herman och alla andra Kallingebor som är drabbade att regeringen tar ansvar för det som har hänt och att de drabbade ska få hälsokontroller.