Herr talman! Först vill man återgå till huvuddelen med den nya arbetslöshetsförsäkringen, som ligger på riksdagens bord. Det finns en bred enighet om stora delar, men jag har noterat att Socialdemokraterna har en avvikande uppfattning i fråga om en mer konsekvent och rak nedtrappning som ska vara lika för alla. Det sker en nedtrappning efter 100, 200 och 300 dagar. Därefter finns det andra ersättningssystem och stöd som tar vid, förutom de jag räknade upp.

Vi höjer också taket för rätten till akassa, och jag tror att det finns en enighet om att det är bra att höja det. Det finns också en enighet om att vi ska höja det lägsta golvet om man hamnar i andra garantier - garantier som inte har höjts på 20 år men som vi nu höjer. Här tror jag att det finns ett samförstånd. Det handlar också om att ha en inkomstberäkning som baserar sig på vad man har tjänat per månad tidigare, med något undantag. Det ska vara enkelt att tillämpa och enkelt att förstå.

Jag hörde i ledamotens första inlägg något om att regeringen, Liberalerna eller de borgerliga, eller vad det nu var, verkar gilla privata försäkringar. Jag har inget emot att människor har alla möjliga försäkringar för sina bilar och hus. Man har fortsatt möjlighet att försäkra sig, precis som i dag, men inte på samma sätt eftersom det finns begränsningar. Då är det viktigt att det sker en nedtrappning som är lika för alla. Tycker man inte om nedtrappningen utan säger att staten ska ta ansvar för det förstår jag att Patrik Lundqvist rent logiskt är för en alternativ lösning.

Men för att behålla akassan, som är en viktig, stark, tydlig och bra omställningsförsäkring, är detta en konsekvens som vi har tagit hänsyn till. Det är därför denna förändring också ändrar förutsättningar för inkomstförsäkringar, vilket vi lämnar helt fritt till marknaden, facken och deras samarbetspartner att utforma; det är inget vi lägger oss i. Men det finns en begränsning när det går rätt in i det offentliga systemet.