Herr talman! Statsrådet sa alldeles nyss i sitt interpellationssvar att detta är ett arbete som ska ske "på alla samhällsnivåer". Det är väl känt, bland annat genom forskning - jag har själv ställt frågor till statsrådet om detta tidigare - att förövare ofta använder barn och husdjur som verktyg för att komma åt våldsutsatta kvinnor, för att utöva våld mot dem och för att få dem att stanna kvar i eller komma tillbaka till en våldsam relation.

Riksdag och regering har tidigare vidtagit åtgärder för att försvåra för våldsutövare att använda sig av husdjuren för att komma åt kvinnorna. Under en tidigare mandatperiod när jag själv satt i konstitutionsutskottet för Socialdemokraterna fattade vi bland annat beslut om sekretessbrytande bestämmelser mellan socialtjänst och kontrollmyndigheter för djurskydd för att möjliggöra information mellan myndigheterna. För att förhindra att en förövare skulle använda husdjuren mot en våldsutsatt kvinna har alltså åtgärder vidtagits.

Herr talman! Det vore anständigt att samma perspektiv anlades vad gäller barnen.

Vad måste då samhället göra för att förhindra att barnen används av en förövare mot en våldsutsatt kvinna? Detta vore till skydd både för barnen och för kvinnan.

För många kvinnor innebär dagens familjerättsliga lagstiftning att de stannar kvar i våldsamma relationer eftersom de är livrädda för vad förövaren ska göra med barnen om förövaren lämnas ensam med dem. Våld i olika former, till exempel fysiska, psykiska och sexuella övergrepp, kan länge döljas av förövare. Forskning visar också att barn ofta hotas till tystnad, herr talman. Barnen får höra vad som kommer att hända dem själva eller mamma om de berättar om övergreppen och våldet. Små barn har en särskild utsatthet, men alla barn i dessa situationer är mycket utsatta och skyddslösa, särskilt i ljuset av den familjerättsliga lagstiftningen.

Just den civilrättsliga lagstiftningen kring familjerätten har blivit ett slags kvinnofälla som håller fast våldsutsatta kvinnor i fortsatt våld av rädsla för vad en separation skulle innebära för barnen när dessa lämnas ensamma med våldsutövaren.

Vilka åtgärder avser alltså statsrådet att vidta inom sina ansvarsområden med anledning av det tema vi debatterar i dag, det vill säga hur vi ska göra för att våldsutsatta inte ska bli kvar i destruktiva relationer - också i ljuset av vad statsrådet sa, herr talman, om att detta arbete måste ske på alla samhällsnivåer?

Avslutningsvis, herr talman, vill jag kommentera vad statsrådet sa i interpellationssvaret med anledning av den nya lagstiftningen om skyddade boenden. Det är ett väldigt välkommet lagstiftningsärende som riksdagen klubbat och som initierades under den förra socialdemokratiskt ledda regeringen. Det är bra att vi har partipolitisk enighet kring detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har dock nåtts av information från flera kvinnojourer, bland annat i Örnsköldsvik och Sundsvall, om att den nya lagstiftningen om skyddade boenden innebär att färre skyddsbehövande får det skydd från våld som de har behov av och rätt till eftersom färre barn än tidigare nu får följa med sina mammor. Det gör, herr talman, att mammorna väljer att inte ta den plats de har blivit tilldelade och har rätt till. Varför? Jo, för att de bedömer att det inte är till barnets bästa att lämnas ensam med våldsutövaren. Här har man inte tagit hänsyn till det barnfridsbrott som vår regering var med och drev igenom och tryckte på för.

Min fråga är: Det är mycket bra att detta ska göras på alla nivåer, men hur ser vi till att det också sker på den civilrättsliga nivån?