Herr talman! Tack, kulturministern, för svaret!

Det är av högsta vikt att man inte tar demokratin för given. Valresultatet i det europeiska parlamentsvalet här i Sverige visar en väldigt oroväckande trend, och det är att valdeltagandet faktiskt har sjunkit. Många skyller detta på en lång helg som föranleddes av vår nationaldag, som är en röd dag. Det kan dock inte vara den enda förklaringsmodellen, utan vi ser också en tydlig klassdimension i valdeltagandet. Socioekonomi har bäring på delaktigheten och kanske känslan av marginalisering.

Det finns även andra oroväckande trender som man behöver belysa i sammanhanget. Precis som kulturministern här redogör för har jag deltagit i den parlamentariska public service-kommitténs arbete. Jag är oroad över att det nu föreligger ett förslag som dessvärre kommer att försvaga de finansiella förutsättningarna för bolagen framöver, vilket i sig kan bidra till att den gemensamma grunden för samhällsinformation och granskning kan komma att försvagas. Den plattform som svenskarna står på för kunskapsinhämtning, granskning, förståelse för samhället och det svenska språket kan komma att försvagas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En annan oroväckande tendens är givetvis hot mot journalister. Där har några åtgärder vidtagits av nuvarande regering, vilket är väldigt bra, men det är alldeles uppenbart så att om man som journalist granskar vissa ämnesområden eller ett visst politiskt parti får man möta ett motstånd som är rätt anmärkningsvärt.

Jag menar att det inte finns utrymme att relativisera den antidemokratiska metod som Sverigedemokraterna använder sig av. Inte ens när de blir granskade och avslöjade har partiet backat. De har inte tagit konsekvenserna eller omformulerat en väg framåt. Inget annat svenskt parti hade kunnat avslöjas med denna arbetsmetod och komma undan utan konsekvenser. Det val Sverigedemokraterna - regeringens samarbetsparti - gör är att gå till verbal attack mot svenska medier med formuleringen att man är utsatt för en "gigantisk, inhemsk påverkansoperation från det samlade vänsterliberala etablissemanget".

Kulturministern, som är ytterst ansvarig för mediepolitiska frågor och journalisters villkor, behöver agera, menar jag. Om det är fullt acceptabelt att påstå osanningar om medier och journalistiskt arbete och att angripa enskilda journalister kan konsekvensen bli att journalister upphör att granska partier eller politiska frågor, eftersom priset för det blir för högt.

Frågan är betydligt större än kulturministerns samarbetsparti. Det handlar om vilket Sverige vi vill ha, hur den politiska debatten ska se ut och under vilka villkor den ska få utvecklas. Här är journalisternas granskande arbete av oerhörd vikt.

Därför undrar jag om kulturministern avser att agera ytterligare för att stärka det journalistiska uppdraget för att skapa den trygghet i arbetet som journalister måste få utveckla i Sverige om de ska klara av uppgiften. Som journalist i dag kan man nog räkna med att mötas av hat, hets och hot på sociala medier om man granskar vissa ämnesområden eller Sverigedemokraterna som parti. Som vi alla vet sitter sociala medier många gånger i telefonen i byxfickan, och det kommer väldigt nära inpå när dreven går.

Min sista fråga till kulturministern är om hon avser att betrygga svenska journalister att deras granskande arbete är av yttersta vikt för att demokratin ska kunna fortleva.