Herr talman! Jag tänkte i denna debatt säga några ord om läget för demokratin och mänskliga rättigheter i Turkiet.

Det har blivit väldigt viktigt att diskutera detta, tycker jag, särskilt som Sverige blivit Natomedlem och vi nu under två år har sett hur Sveriges röst har tystnat i sin kritik gentemot Turkiet och dess regering och framför allt gentemot dess president Erdogan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Europarådet har en viktig roll i att granska och följa utvecklingen i Turkiet. Vid flera tillfällen har Europarådet gjort uttalanden och ställningstaganden med kritik mot Turkiet. Europadomstolen har vid flera tillfällen dömt mot Turkiet, domar som Turkiet sedan inte velat följa.

Det är dags att Turkiets agerande får konsekvenser. Turkiet är ingen demokrati. Det kvittar vad utrikesminister Tobias Billström försöker lura i oss - det är ingen demokrati i Turkiet.

Nyligen hölls dock lokalval i Turkiet. De var - som vanligt när det är val i Turkiet - varken fria eller rättvisa, men oppositionen lyckades ändå nå valframgångar. En var att få borgmästarposten i staden Hakkari i det kurdiskdominerade området i östra Turkiet, där Mehmet Siddik Akis valdes till borgmästare.

Men som vanligt har den turkiska regimen alltid ett svar mot dem som försöker ha demokrati. Denna gång har man givetvis svarat ännu en gång med repressiva åtgärder. För en vecka sedan greps och fängslades den valde borgmästaren Akis, allt för att kunna tillsätta en till regimen lojal borgmästare. Vi måste fördöma denna krympande demokrati i Turkiet som vi ser varje dag. Det är viktigt att Europarådet lyfter upp och följer det.

Det andra exemplet som är värt att uppmärksamma är så kallade Kobane-cases. År 2014, i samband med striderna om den syriska staden Kobane mellan kurdiska styrkor och Islamska staten, IS, förekom stora protester i Turkiet gentemot Turkiets indirekta och direkta stöd till IS.

IS-soldater kunde då fritt passera genom Turkiet vid en mängd tillfällen. Kurdiska befästningar besköts ofta från turkiskt håll innan IS kunde attackera dem. Det blev ett slags fiendens-fiende-vänskap som utvecklades där kurderna, inte IS, var den gemensamma fienden för Turkiet tillsammans med IS.

Under dessa protester dog tragiskt nog en del människor. Det var framför allt civila, men också några poliser. Kobane-cases handlar om att åtala personer som uppmanade till fredliga protester mot IS.

Det absurda, förutom själva anklagelserna i sig, är att hela partiledningen för det oppositionella partiet HDP åtalades: 108 personer. Det var alltså ett sätt att attackera och förgöra oppositionen från den turkiska regimens sida.

Nyligen föll domen, tio år efter dessa händelser. 24 personer dömdes till långa fängelsestraff. Två av dem var Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag, partiledare för partiet HDP. De dömdes till 42 års respektive 30 års fängelse. Såväl 2020 som 2022 har Europarådet krävt deras omedelbara frisläppande.

Både Kobane-cases och den krympande demokratin i Turkiet måste nu få konsekvenser. Turkiet måste suspenderas från Europarådet. Europarådet måste utöka sina granskningar av Turkiet, och samtidigt måste förmåner dras in.

Dessutom måste EU agera. Medlemskapsprocessen för Turkiet till EU måste helt avbrytas. Allt stöd och alla förmåner måste dras in. Sanktioner behöver inrättas. Det är den enda vägen framåt för att öka pressen på Erdogan och hans regim.

Vi har alldeles för länge sett år av gullande med Erdogan och Turkiet, särskilt under den svenska Natoprocessen. Detta måste få ett slut nu!