Herr talman! KU har ett enigt granskningsbetänkande - enigt i så måtto att alla partier har enats om var formella felaktigheter har begåtts eller var förändrade rutiner hade kunnat förbättra hanteringen. Enigheten omfattar inte nödvändigtvis de politiska bedömningar som ligger bakom en regerings hantering av ärenden.

KU har därför valt att undvika att bli någon form av politisk smakdomare. Även de som inte delar regeringens uppfattning i sakfrågor är beredda att erkänna att det är rimligt att den regering som vi har i Sverige också har möjlighet att genomföra sin politik med hjälp av det som står till regeringens förfogande.

Herr talman! Låt mig mot bakgrund av denna relativt allmänna inledning eller deklaration något kommentera två av de aktuella ärendena. Som flera har sagt finns det om man är sista talare i någonting som vi är eniga om en viss risk för upprepning, men förhoppningsvis kan det finnas någon nyans som kan komplettera vad som tidigare sagts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Det första ärendet gäller förflyttningen av Strålsäkerhetsverkets generaldirektör. Själva beslutet att förflytta generaldirektören är just ett sådant politiskt beslut som vi i sak inte ska granska. Olika partier kan ha olika uppfattning om det, men regeringen måste vara det organ som gör bedömningen av om det finns förtroende för generaldirektörens förmåga att genomföra den politik som regeringen önskar genomföra.

När så regeringen har tagit den ställningen och beslutet ska utföras finns det i princip två alternativ: Antingen skiljs generaldirektören från uppdraget genom att båda parter kommer överens om det, vilket kallas för frivillig avgång, eller så får man tillämpa den rutin som framgår av lagen om offentlig anställning.

Här är det viktigt, framför allt om frivillig avgång används, att det på ett tydligt sätt dokumenteras att parterna är eniga och under vilka former det hela ska ske. Från regeringen anges att avskiljandet i det aktuella fallet skett efter en överenskommelse, medan generaldirektören förnekar att så är fallet och hänvisar till att "det fanns ingen frivillighet eller acceptans".

Här saknas dokumentation om vilken av de här versionerna som är den korrekta. Ord står mot ord. Om vi stannar där väljer alltså KU att rikta kritik mot att det inte fanns någon dokumentation som entydigt visar hur avskiljandet har gått till.

Herr talman! I ärendet om förordnandet av ledamöter i styrelser vid universitet och högskolor anmäldes regeringen till KU för att ha fattat beslut om en förkortad, i praktiken halverad, mandatperiod för de ledamöter som valdes till styrelserna i våra universitet och högskolor. Meddelandet om den förkortade tiden lämnades mycket nära inpå beslutet. Anmälaren väcker två frågeställningar: dels huruvida det kommer att vara möjligt för de valda att först sätta sig in i verksamheten och därefter aktivt kunna bidra innan dess att mandatperioden upphör, dels om beslutet om den avkortade mandatperioden innebär en inskränkning av den akademiska friheten.

Regeringens motiv för beslutet är att man vill säkerställa att det i styrelserna finns kompetens att bedöma säkerhetsfrågor. Bakgrunden som regeringen hänvisar till är att det i Säpos årsbok, Musts årsöversikt samt i en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut betonas, i lite olika ordalag, risken att säkerhetsskyddsvärdig information kan komma främmande makt till handa. FOI:s rapport kom den 26 april, och den 27 april togs beslutet att tillsätta styrelserna men med den förkortade mandatperioden. Regeringen har efter detta även tillsatt en utredning om hur man ska arbeta för att säkerställa kompetensen i styrelserna.

Herr talman! Detta leder oss först till ett konstaterande, nämligen att regeringens syfte inte var att inskränka någon akademisk frihet. Det framstår som tydligt att det de facto handlade om säkerhetsfrågor. Behovet av säkerhetskompetens har inte heller, givet den information som KU tagit del av, ifrågasatts av utskottet. Det finns tydliga skäl att föra in krav på säkerhetskompetens.

Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Samtidigt leder detta till en annan fundering. Kinas intresse av att nyttiggöra andra länders forskningsresultat är knappast något nytt. Rysslands ambitioner att sätta egna intressen före samarbete har successivt blivit allt tydligare, från invasionen i Sydossetien via Krim till det fullskaliga kriget i Ukraina. Irans ambitioner och avsikter har också varit kända länge.

Frågan måste då bli varför ingen regering har agerat i detta ärende tidigare - varför vänta till dess att styrelserna skulle utses? Redan för ett antal år sedan kunde detta ha uppmärksammats. Här bär tidigare regering ett ansvar för att så inte skett, men även för sittande regering hade ett tidigare agerande varit önskvärt. Det hade gett tid till att förbereda beslutet och därmed undvika anklagelser om hot mot akademisk frihet. I den delen väljer KU att rikta kritik mot regeringen. Det var inte bra att beslutet kom direkt inpå att man utsåg ledamöter.

Herr talman! I båda dessa ärenden - avskiljandet av en generaldirektör respektive val av universitets- och högskolestyrelser - har KU inget att anföra i sak. Det är regeringen som värderar förtroendet för generaldirektörer, och behovet av säkerhetskompetens är välmotiverat. Vad KU har synpunkter på respektive kritik mot är formen. Beslut ska vara väl dokumenterade, och för tydlighetens skuld finns det alltid skäl att agera förr snarare än senare.

Vissa frågor om statsråds tjänste-utövning (kapitel 4)