Fru talman! I detta kapitel avhandlas de granskningar som gäller regeringens förhållande till riksdagen respektive det som avser regeringens ansvar för förvaltningen. Jag ska fokusera på ett exempel från vartdera avsnitt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen och om regeringens ansvar för förvaltningen (kapitel 1 och 3)
Det första gäller överläggning och samråd om fiskemöjligheter i Östersjön. Anmälaren begärde där en granskning av om landsbygdsminister Peter Kullgren hade brustit i skyldigheten att samråda med EU-nämnden om målen för fastställande av fiskemöjligheter i Östersjön.
Konstitutionsutskottet konstaterar att regeringen enligt regeringsformen fortlöpande ska informera riksdagen och samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för EU-samarbetet. Närmare bestämmelser finns i riksdagsordningen, som säger att regeringen ska underrätta EU-nämnden om frågor som ska beslutas i Europeiska unionens olika råd. Regeringen ska också rådgöra med EU-nämnden om hur förhandlingarna i rådet ska föras inför besluten i rådet.
Utskottet konstaterar att kommissionens förslag till förordning när det gäller målen för fastställande av fiskemöjligheter lades fram den 6 december 2023. Den 18 december presenterades ett kompromissförslag i rådsarbetsgruppen som redan den 20 december godkändes vid ett möte i Coreper.
Det är utskotten som ansvarar för att bevaka sakfrågorna när diskussioner förs på de lägre nivåerna i rådsstrukturen, bland annat genom överläggningar med regeringen. Formellt sett är det utskotten som begär överläggningar med regeringen, men samtidigt har regeringen ett ansvar att hålla utskotten informerade när det gäller det löpande EU-arbetet för att på så sätt skapa förutsättningar för att utskotten ska vara delaktiga.
I detta fall fick miljö- och jordbruksutskottet information först den 21 december 2023, det vill säga efter att förslaget hade godkänts vid Corepers möte. Någon överläggning med regeringen ägde inte heller rum före Coreper. Det har således inte funnits några möjligheter för utskottets ledamöter att framföra synpunkter för regeringen, och det är olyckligt.
Utskottet konstaterar att tidsmarginalerna var mycket knappa. Regeringen begärde mer tid av ordförandeskapet i rådet för att hinna analysera förslaget och framförde kritik mot det tidspressade förfarandet. Utskottet har svårt att se att regeringen hade kunnat agera annorlunda än man gjorde, men utskottet vill ändå påpeka konsekvenserna när beslutsfattandet på EU-nivå går till på detta sätt. Med så pass stora avsteg från den normala beslutsordningen blir utrymmet för förankring i riksdagen starkt begränsat.
Utskottet har tidigare anfört att det förutsätter att regeringen arbetar för att skapa goda tidsmarginaler på EU-nivå så att riksdagen kan vara delaktig i frågorna och understryker nu behovet av att så sker även framöver.
Fru talman! Det andra ärendet nämnde jag som hastigast i mitt inledande anförande. Det gäller hanteringen av trafikstoppet på E22:an i samband med ett kraftigt snöoväder i januari. Det påverkade många människor och diskuterades livligt när det begav sig. Anmälaren begär att regeringens, statsministerns och infrastruktur- och bostadsministerns hantering granskas. Insatserna för att få bort människor från vägen tog tid, och avstängningen av vägen fungerade inte bra. Samordningen och samarbetet mellan myndigheterna tycks enligt anmälaren ha brustit. Anmälaren ställer också en rad frågor om vilka åtgärder regeringen vidtog, om krisledningen aktiverades, om gruppen för strategisk samordning, GSS, sammankallades och så vidare.
Utskottet har i sin utredning ställt frågor till Statsrådsberedningen, Justitiedepartementet, Försvarsdepartementet, Finansdepartementet, Klimat- och näringslivsdepartementet och Landsbygds- och infrastrukturdepartementet. Vidare har infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson frågats ut av utskottet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen och om regeringens ansvar för förvaltningen (kapitel 1 och 3)
Svensk krisberedskap bygger på tre principer: ansvarsprincipen, likhetsprincipen och närhetsprincipen. Den som vid normala förhållanden ansvarar för en verksamhet ska också göra det under en kris. Verksamhetsorganisationen ska så långt som möjligt vara densamma under fred, kris och krig. En kris ska hanteras på lägsta möjliga organisatoriska nivå. Inom ett geografiskt område ansvarar ett områdesansvarigt organ för inriktning, prioritering och samordning inför, under och efter en kris. Länsstyrelsen och kommunen ansvarar på regional respektive lokal nivå medan regeringen och centrala myndigheter ansvarar för åtgärder på nationell nivå.
Varje departement ansvarar för att ha en krishanteringsplan och en krishanteringsorganisation. Vid en kris tar departementen emot och vidarebefordrar larm, larmar i sin tur berörda inom den egna organisationen, kallar in personal för tjänstgöring och kontaktar och samverkar med myndigheter inom sitt ansvarsområde. Statsministerns statssekreterare leder krishanteringsarbetet och bedömer behovet av samordning i Regeringskansliet och kan vid behov sammankalla gruppen för strategisk samordning, GSS, som består av statssekreterare i de departement vars verksamhetsområde berörs.
I detta fall konstaterar utskottet att den aktuella händelsen på E22:an den 3-5 januari 2024 fick stora konsekvenser för trafiken på vägen. I det svåra snöovädret uppstod avåkningar och stopp i trafiken, och ett stort antal trafikanter fastnade.
Vår granskning visar att de berörda departementen höll sig informerade om händelsen och att berörda statsråd fick information. Det har inte framkommit att myndigheterna efterfrågade några direktiv eller något annat beslut av regeringen.
Utskottet noterar att Trafikverket inte tog kontakt med Regeringskansliet. I stället var det Landsbygds- och infrastrukturdepartementet som kontaktade Trafikverket.
Utskottet vill framhålla att det i krislägen är viktigt att regeringen får fullgod information från berörda myndigheter. Granskningen ger inte anledning till något uttalande från utskottet.