Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det finns en del oro och ganska mycket frustration ute i verksamheten som berörs av detta, vilket är anledningen till att vi precis som statsrådet sa har ställt skriftliga frågor. I november ställde min kollega Per-Arne Håkansson en fråga och likaså i april. I maj ställde jag först en fråga, och nu är vi här för att debattera.

Frågan handlar om att kunna flyga i kontrollerad luft, att man flyger med tillstånd och klarering och med en trafikledning som är belägen i ett torn på en flygplats antingen fysiskt eller digitalt. Flygledningen ansvarar för och garanterar separation mellan de flyg som är i aktuellt flygrum. Det kan vara med eller utan radar. Men radar förenklar och möjliggör trafikledningens arbete.

Det som nu har hänt är att Luftfartsverket sedan i januari i år inte längre levererar radarövervakningsdata till åtta regionala flygplatser. Man har också aviserat att ytterligare fem kommer att beröras 2025.

Det som ändå gjorde att jag kände att vi behövde en diskussion om detta är statsrådets svar. Det gäller såklart oron som finns ute för vad som kommer att hända men också statsrådets svar att han följer frågan noga. Man söker marknadslösningar för leverans av dessa tjänster, precis som står i svaret.

En viktig fråga är varför avtalet sägs upp. Varför säger Luftfartsverket upp avtalet? Vad är bakgrunden till det egentligen? En annan fråga handlar om huruvida staten ändå måste garantera och säkerställa att kritiska system för till exempel navigation och kommunikation är samordnade, säkrade och tillgängliga.

Trafikverket har självt sagt att det bedömer att det behövs en sammanhållande myndighet för den långsiktiga planeringen av det svenska luftrummet. I remissen av Flygplatsutredningen, som ännu inte har hanterats mer än i delar av den, säger Försvarsmakten att den vill ha ett heltäckande nät. Den vill också utreda antalet beredskapsflygplatser, skapa en redundans och ha en tillräcklig geografisk spridning och täckning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med tanke på det kan det kännas väldigt märkligt att vi nu står inför det faktum att aktiviteterna på åtta och snart ytterligare fem flygplatser går ned. Kan man bara ha en flygrörelse igång samtidigt får det konsekvenser. Även om det inte får konsekvenser för flygsäkerheten, precis som statsrådet sa, får det konsekvenser för kapaciteten och vilka som kan röra sig i luften.

Det reser en större fråga. Det handlar om det fragmenterade flygsystemet som vi ändå har i Sverige, där staten är ansvarig för vissa delar och där regioner, kommuner och privata aktörer är ansvariga för andra delar. Tycker statsrådet att det fungerar bra?