Fru talman! Enligt Majblomman bor över 10 000 barn i Hässleholms kommun, som jag själv kommer från. Av dessa barn lever 1 171 i fattigdom. Ungefär så här ser det ut i hela landet; ett av tio barn lever i fattigdom.

Sverige är i grunden ett rikt land, men trots detta lever alltså 220 000 barn i fattigdom. Ja, Sverige har blivit dyrt, och självklart påverkar det människors vardag. Extra hårt slår det mot barnfamiljer och ensamstående. Men värt att tillägga är att nära 18 procent av alla barn i Sverige mellan 0 och 19 år bodde i hushåll med låg ekonomisk standard redan 2021, vilket motsvarade över 400 000 barn.

Fru talman! En av de främsta anledningarna till att barn lever i fattigdom är att deras föräldrar saknar jobb eller arbetar deltid mot sin vilja, precis som ministern nämnde. När familjers inkomster inte räcker till i vardagen får barnen avstå från mycket av det som deras kompisar gör. Att gå på bio, träna fotboll eller följa med på skolresan kan för vissa barn bli omöjligt.

Att avskaffa barnfattigdomen handlar om politisk vilja och om prioriteringar. För att nå dit krävs fler jobb, bättre skyddsnät och en politik som tar hänsyn till alla barn. Skillnaderna mellan barn med olika bakgrund är tyvärr stora i Sverige. Bland dem som är födda i Sverige är andelen med låg ekonomisk standard strax över 14 procent, medan andelen bland de utrikes födda barnen är drygt 50 procent. Detta kan vi aldrig acceptera.

Vi vet att situationen inte har blivit bättre sedan Statistiska centralbyrån gjorde mätningen 2021. Det finns många föräldrar som kämpar. En stor andel av Sveriges föräldrar är oroliga för att den ekonomiska situationen påverkar barnens behov och mående.

Fru talman! Allt fler familjer vänder på varenda krona för att få hushållsekonomin att gå ihop. Maten är dyr, tio års reallöneökningar har raderats ut och hyrorna och räntorna på bolånen ökar. Samtidigt ökar skulderna hos kronofogden, och antalet barnfamiljer som vräks har också ökat. Väldigt många ensamstående föräldrar behöver låna för att ha råd till mat.

Signalerna från Hässleholm och Skåne är också tydliga. Skolor vittnar om att barnen äter alltmer skolmat. Föräldrar är stressade över kalas och över hur man ska ha råd med semester. Fritispersonal vittnar om att allt färre barn har med sig ytterkläder eller att de ytterkläder de har är alldeles för små eller trasiga. Vi vet också att allt fler barn går längre dagar på fritis, för på fritis får man frukost, lunch och mellanmål. Detta är inte värdigt ett land som Sverige.

Det finns flera delar i ministerns svar som är bra, till exempel beskedet om att det tillfälliga tilläggsbidraget som lämnas till barnfamiljer med bostadsbidrag förlängs. Vi socialdemokrater vill dock gå ännu längre. Det fanns också andra delar som var bra. Men även om ministerns och regeringens svar låter bra verkar de inte vilja titta på helheten. Vad gör regeringen åt de ökande ekonomiska klyftorna i Sverige? Är regeringen beredd att arbeta för en rättvis skattepolitik för att nå ekonomisk jämlikhet?