Fru talman! I den här debatten behandlar vi utrikesutskottets betänkande UU11 Vissa säkerhetspolitiska frågor. Jag vill som ordförande initialt tacka utskottet för konstruktiva överläggningar i dessa väldigt kritiska och viktiga frågor under beredningens gång.

Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation 5 under punkt 2. Jag vill också nämna att vi har andrahandsyrkanden vad gäller säkerhetspolitisk inriktning under beslutspunkt 1 samt i fråga om nedrustning under beslutspunkt 6, där vi stöder utskottets förslag till beslut i händelse av att våra reservationer faller under kammarens votering.

Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas, vilket även Försvarsberedningen i bred politisk enighet har konstaterat. Detta konstaterande inskärper allvaret i den debatt vi håller i dag och ställer närmast existentiella krav på oss i denna kammare, som valts till ombud för svenska folket, att verka för säkerhetspolitisk motståndskraft och trösklar som gör att Sverige inte utsätts för aggression.

Det är allvar nu. Vi ser det främst i Ukraina, där man på den svarta jorden slåss för sitt liv, sin frihet, sin existens och en regelbaserad säkerhetsordning som vi har känt den samtidigt som man utsätts för terroranfall från luften.

Ryssland agerar heller inte bara mot Ukraina utan har även deklarerat att Sverige är en del av dess intressesfär. Vi ser ett alltmer aggressivt uppträdande i vårt närområde. Vi har sett utspel om att ändra havsgränser mot våra grannar Finland och Litauen som sedan följts upp av att gränsbojar avlägsnats. Någon rimlig förklaring har ännu inte givits av ryska myndigheter. Ryssland har stört ut gps-signaler och riskerat flygsäkerheten över Östersjön. Den så kallade skuggflottan utsätter både människor och miljö för stora risker i Östersjön och göder den ryska krigskassan med det svarta guldet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fru talman! Hoten från Ryssland omfattar inte bara konventionella stridskrafter och hybridkrigföring utan även massförstörelsevapen. Ryssland är världens största kärnvapenmakt. En stor del av dessa kärnvapen är placerade på Kolahalvön, som ligger i Sveriges närhet. De utgör ett hot mot vår säkerhet både i fredstid och i krigstid. Ryssland har också en mycket stor arsenal av taktiska kärnvapen i Europa, och dessa är avsedda för att användas i Rysslands närhet. Landet har ett kraftigt övertag gentemot USA och övriga allierade i Nato avseende just taktiska kärnvapen.

Under de senaste dagarna har vi sett att radarsystem som Ryssland använder för att upptäcka kärnvapenanfall har attackerats. Upptrappning och ryska svar kan därmed inte uteslutas.

Fru talman! Vi behöver ta hot och störningar på allvar. Detsamma gäller hoten mot Sverige från andra auktoritära stater såsom Kina och Iran. I dag är Sverige medlem av Nato, vilket är positivt för landets säkerhet. Samtidigt behöver vi fortsätta att stärka vår säkerhet på alla sätt vi kan. Det inkluderar självklart en förstärkning av vårt eget totalförsvar. Vi behöver även stärka Natos icke-konventionella avskräckning. Detta är en faktor som framöver behöver adresseras på ett realistiskt snarare än idealistiskt sätt.

Fru talman! Tyvärr klarar inte alla partier av detta. Att Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte klarar av att göra den här analysen och dra adekvata slutsatser är föga förvånande, då dessa partier alltid har varit emot ökad militär förmåga och alltid har varit Natomotståndare.

Socialdemokraternas politik och skrivningar i betänkandet på området är däremot mer förvånande, som tidigare nämnts. Man inser inte de realiteter som gör sig gällande efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Socialdemokraternas Morgan Johansson har exempelvis talat om att Sverige ska ha samma inristade politik som Norge och Danmark tog fram på 1950-talet gällande kärnvapen. Denna politik formades i en tid då Natos medlemmar var överlägsna Sovjetunionen sett till kärnvapenarsenal. Den är faktiskt inte realistisk i dagsläget.

Socialdemokraternas uttalanden har också tidigare konsekvent pekat på att de inte klarar av att realistiskt förhålla sig till den avskräckning som är nödvändig. År 2021 ifrågasatte dåvarande utrikesminister Ann Linde Storbritanniens uppbyggnad av landets kärnvapenarsenal, vilket riskerade att undergräva den samlade säkerheten. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen lät dessutom Sverige gå in i kärnvapenförbudsfördraget TPNW som observatör, vilket också undergrävde Sveriges stöd för Natos avskräckning. Sedan fick man krypa till korset och deklarera att Sverige inte kunde underteckna avtalet eftersom det skulle skada Sveriges relation till Nato och landets egen handlingsfrihet och trovärdighet framöver.

Fru talman! Vi sverigedemokrater har alltid satt Sveriges säkerhet främst, och vi har sedan vårt riksdagsinträde ständigt varit pådrivande för en stärkt försvarsförmåga. Det kommer vi att vara även inom Nato. Därför anser vi att frågan om Natos kärnvapenavskräckning behöver adresseras på ett realistiskt vis. Målet behöver vara att skapa en trovärdig och långsiktig avskräckning, så att Ryssland aldrig kommer att attackera Sverige eller någon annan Natomedlem. Ryssland ska inte heller kunna använda sig av hot om kärnvapenanvändning för att pressa Sverige eller Nato till eftergifter. Eftergiftspolitik är inte svaret på Rysslands aggressiva och folkrättsvidriga politik - detta facit har alltför många i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

Fru talman! Det är också viktigt att påpeka att en trovärdig avskräckningsförmåga mot Ryssland på intet sätt står i kontrast eller motsats till ambitionen att kunna driva på för målet om nedrustning. Det bör ske inom ramen för icke-spridningsavtalet, där det är tydligt att de ingående staterna ska sträva mot nedrustning.

Nedrustning kan aldrig ske utifrån en svaghetsposition utan behöver ske balanserat och genom förhandlingar. Det var precis det som skedde under 1980-talet. Då rustade Nato upp, samtidigt som man var beredda till förhandlingar. Under slutet av årtiondet och tiden som följde kunde man åstadkomma substantiella minskningar av kärnvapenarsenalerna och dessutom förbjuda hela kategorier av vapensystem.

Vi behöver även i dag dra lärdom av denna utveckling och inte vara aningslösa inför det hot som främst Ryssland utgör på området. Ensidig nedrustning är och förblir det som bjuder in till aggression.

Fru talman! Sverige behöver utveckla sitt samarbete med stater i vår närhet och inom Nato gällande olika förmågor för att avskräcka Ryssland. Ett sådant område är rymden, som har visat sig avgörande i Ukraina. Väldigt mycket av underrättelserna har kommit från olika rymdbaserade system. Vi ser att hotbilden ökar i rymddomänen, då Ryssland utvecklar förmåga att verka mot olika satelliter.

Sverige har både en rymdindustri och en rymdbas i form av Esrange som gör att vi kan bidra med förmågor till detta område. Vi bör också kunna utveckla det säkerhetspolitiska samarbetet med andra rymdnationer både i Nato och utanför alliansen. Det är välkommet att nuvarande regering har tagit initiativ till detta inom området, och för inte så länge sedan var utrikesministern på plats och besökte just rymdindustri i USA.

Fru talman! Slutligen vill jag understryka behovet av att vi alla lär av de misstag som begåtts under det som man åtminstone trodde var den eviga fredens tid. Sveriges säkerhetspolitik under 2000-talet var obetänksam och tog inte de säkerhetspolitiska hoten på allvar. Detta gäller både socialdemokratiska och tidigare borgerliga regeringar som rustat ned och inte tagit de tydliga tecknen som funnits om en ökad hotbild på allvar.

Socialdemokraterna valde i försvarsbeslutet 2004 att kraftigt rusta ned på ett irreversibelt sätt, och den dåvarande alliansregeringen fortsatte nedrustningen efter 2006 och började inte rusta upp trots kriget i Georgien 2008. Möjligheten till Natomedlemskap kom heller inte att ordentligt utredas medan tid för detta ännu fanns, och försvarsindustrin som vi nu är helt beroende av för att kunna stödja Ukraina belades med regelpålagor som saknar motstycke i stora delar av västvärlden.

Fru talman! Alla dessa manövrar och misstag som begicks behöver identifieras, och lärdomar behöver dras. Därför har vi sverigedemokrater föreslagit att precis som man utredde Sveriges säkerhetspolitik under den senare delen av det kalla kriget är det nu - ju förr desto bättre - dags att utreda och dra lärdom av tiden efter det kalla kriget. Utifrån det kan vi sedan se till att utarbeta en livskraftig säkerhetspolitik och motståndskraft mot såväl yttre hot som inre politisk klåfingrighet. På så sätt kan Sverige stå bättre rustat i den framtid som är på väg.

Den som inte lär av historiens misstag är dömd att återupprepa dessa, som det heter. Det är så sant som det är sagt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa säkerhets-politiska frågor

(Applåder)