Fru talman! Ja, arbetskraft är dyrt i Sverige. Jag tycker absolut att vi borde ändra på det, men det är kanske inte detta som är i fokus här, utan jag tänker på just frågan om reparationerna.

Jag kan säga att i sammanhanget var det ingen som instämde med Sverigedemokraternas ingångar i detta. Alla där upplevde att det har blivit en försämring när man inte kan få sina kläder reparerade på samma sätt som tidigare eftersom det också finns färre aktörer, alltså färre skomakare, skräddare etcetera.

Vad ska man då göra för att öka cirkulariteten när det gäller textilier? I all enkelhet tänker jag att detta inte är någon stor fråga för regeringen och Sverigedemokraterna. Den är inte prioriterad och finns inte så högt på dagordningen. Möjligtvis finns, som ledamoten nämnde, ett intresse för cirkularitet när man talar om avfallsbrottslighet och handel med sopor och avfall. Det dumpas ju en hel del kläder i andra länder, i Afrika exempelvis. Det påverkar miljön där något oerhört och får förödande konsekvenser för människor och ekosystem. Det är ju inte i första hand där man ska lösa problemet. Vi borde egentligen ta tag i det som är det grundläggande skälet till att kläder dumpas över huvud taget.

Textilindustrin står för 10 procent av de globala utsläppen. Den svenska konsumtionen är förödande för klimatet. Vi måste göra något här.

Vi har presenterat en mängd förslag som vi står bakom. Det handlar om kvotplikter och ett tydligare producentansvar när det gäller textilier inom EU.

Vad tycker Sverigedemokraterna att vi kan göra för att underlätta detta? Vi måste ta små steg i taget, till exempel genom att just sänka skatten på reparationer. Men vad finns det mer som vi skulle kunna göra? Vilka förslag har Sverigedemokraterna när det gäller att få ordning på cirkulariteten?