STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Herr talman! Vi har en jordbrukspolitisk debatt om MJU16. Jag yrkar bifall till Centerpartiets reservation 3 under punkt 2, som avser Sveriges strategiska plan för gemensam jordbrukspolitik 2023-2027.

Vi måste öka svensk livsmedelsproduktion för att minska vårt beroende av andra vid en eventuell kris; det är något som vi har hört och som är viktigt i det läge vi befinner oss i. För att lyckas med detta är god lönsamhet nyckelord. Det krävs en god lönsamhet för att kunna ta de rätta stegen och göra de rätta valen för att bli mindre beroende av insatsvaror som kommer utifrån. Det kan handla om handelsgödsel eller diesel. Det finns möjligheter med exempelvis biogas, där man både kan uppnå ett större oberoende av diesel och minska beroendet av handelsgödsel.

Det dyker upp nya hot på himlen, och Europa befinner sig i krig. När vi ser risker som vi skulle kunna hamna i, herr talman, med radioaktiva utsläpp kan jag själv känna att detta blir en tuff fråga när det gäller jordbruk över huvud taget. Det skulle kunna hända saker som är helt enorma när det gäller hela Europas livsmedelsproduktion, och det är svårt att ta höjd för detta. Men vi måste tänka tanken.

Det finns också andra risker, och det är något som jag tycker att regeringen duckar för. Under överskådlig tid kommer vi att leva under trycket av ett klimathot. Vi såg det 2018, när vi fick extremt små skördar på grund av torkan, som säkerligen till stor del berodde på klimatet. Vi kommer att se mer av extremväder. Om vi inte gör någonting åt klimatet kommer vi också att minska möjligheten till en ökad lönsamhet i svenskt lantbruk. Det hänger ihop, en del på kort sikt och en del på lång sikt.

Detta innebär också att vi för att stärka lönsamheten och parera de negativa effekterna av ett förändrat klimat måste investera mer i bevattningsmöjligheter. Vi måste investera mer i möjligheter till avvattning för att klara översvämningar. Det är något som har fungerat tillbaka i tiden.

Nya hot dyker upp, och det är svårt att låta bli att nämna vargproblematiken. Man kan tycka att det inte borde vara någon stor fråga, men det är en stor fråga inom inte minst mjölkproduktionen. Det handlar också om skrämseleffekten. Och om vi ska ha en ökad lammproduktion är en minskning av vargpopulationen enormt viktig.

Vi ska inte heller glömma vildsvinen. Vi har haft problem med dem ett tag. Det går lite upp och ned, men det är fortfarande en stor problematik inte minst när det gäller ängsmark. Det är svårt, och ibland mer eller mindre omöjligt, att restaurera en ängsmark där vildsvinen har bökat upp.

Lönsamheten på våra lantbruk i dag är väldigt olika. Vi har områden där man bygger sina lantbruk på ren växtodling eller på stor mjölkproduktion, men många av de företag vi har bygger på en kombination av skogsbruk och mjölkproduktion. Vi har i dag ett sätt att räkna på CO2-utsläppen. Om man skulle se dessa lantbruk tillsammans skulle de ha en mer balanserad utsläppsdel. Men i dag väljer vi att inte titta på CO2-utsläppen på det sättet, utan vi tar intäkterna för CO2-utsläppen någon annanstans på skogssidan.

Framtida möjligheter för att stärka våra företag finns på energisidan. Biogasen har vi nämnt. Det handlar också, absolut, om solparker. Det finns även en hel del som har investerat i vindkraftssystem. Kombinationerna gör de här företagen mycket starkare och är en viktig del i en helhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik

Sedan måste vi stanna upp ett ögonblick och titta på vart vi är på väg. Under lång tid har lantbruken blivit större och större. Det leder till viss del till en ökad belastning i form av längre och längre transporter. Men systemet har inte drivit i annan riktning, och i en del andra länder syns detta tydligt. Förvisso finns länder med större produktionsenheter än i Sverige. Danskarnas enheter är ungefär dubbelt så stora. Men däremot hos finnarna är de hälften så stora som i Sverige. Där måste vi nästan sätta ned foten eftersom detta driver i olika riktningar - i dag styr vi lite i den delen.

Ibland låter det som att vi kan påverka en stor del av lönsamheten. Vi kan påverka och underlätta en del i fråga om regelförändringar och färre regler, men vi befinner oss på en öppen marknad där konkurrensen finns och priserna sätts på helt andra ställen än i Sverige. Mjölkpriserna sätts på en mjölkbörs i Nya Zeeland. Spannmålspriserna sätts på börser i Europa. Världshändelser som kriget i Ukraina och inte minst att Egypten inte haft råd att köpa spannmål har gjort att det har blivit ett överskott på spannmålsmarknaden och därmed ett lägre pris. Detta sker hela tiden. Vi har i och för sig lärt oss att hantera delarna, men de gör mycket för totalekonomin.

Herr talman! Jag tänkte som avslutning lyfta upp det som är en stor styrka för svenskt lantbruk och en möjlighet för framtiden. Det är lätt att glömma. Svenskt lantbruk har varit duktigt på att bygga upp egna anläggningar för att ta emot produkter och köpa förnödenheter. Vidare har det varit fråga om att samverka. Maskinringar är ett sådant exempel. Det har inneburit att man har kunnat använda dyr miljömässig teknik även på mindre gårdar tack vare att man har samverkat.

Just en stark kooperation i en rörelse som man äger stärker inte bara lantbrukare, utan den stärker hela Sverige. Ett exempel som har nämnts tidigare är att Lantmännen har kunnat köpa tillbaka hela slakteridelen till Sverige från finska HK Scan. Det är en jättestyrka i dessa tider.

Samma företag äger en stor del av livsmedelsindustrin i Europa, där vinsten oavkortat går tillbaka till de svenska lantbruken och stärker företagen. Det sker oavsett om det handlar om att sälja entreprenadmaskiner i Tyskland och Baltikum eller att sälja frysta brödprodukter i Europa. Med hjälp av fiffighet och finurlighet som har byggts upp under lång tid har detta blivit möjligt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 juni.)