Herr talman! Tack, ledamoten Larsson, för dina frågor!

Låt mig börja med livsmedelsstrategin. Jag vet att det ett tag i början var ett väldigt gnissel: Varför är inte vi med? Grejen var ju att regeringen hade ärvt livsmedelsstrategin av den förra regeringen. Jag vet att man pratade om det: Vi känner att vi måste gå igång med full kraft. Vi vet vad den förra regeringen drev, och vi behöver få input från näringen. Det var egentligen inte alls märkligt att man bara sa: Nu kör vi på!

Sedan vet jag att alla partier får en chans framöver. Om ett par veckor ska man träffas på departementet, och landsbygdsministern ska berätta om vad som är på gång.

Det viktigaste, känner jag själv, är väl ändå att få igång det här, att vi får ett arbete värt namnet och att bönder känner - som jag pratade om - att det faktiskt är skillnad på gång nu. Det måste vara det viktiga i detta, tänker jag.

Sedan gällde det hur det ska se ut med bränslet och den delen, något som kommer att påverka väldigt mycket framåt. Precis som ledamoten är inne på är detta en stor fråga. Samtidigt som vi har kravet att förändra vet vi att svenskt jordbruk behövs för att producera mer mat än någonsin. Livsmedelsförsörjningen är viktigare än på många år. Vi har pratat om kalla kriget, då vi hade väldigt mycket fart på svensk produktion.

Nu ser jag dock att min talartid löper ut, så jag lämnar över för nästa fråga.