Fru talman! Tack även till ledamoten Beckman, som redan redogjort för vissa av de delar som jag själv avsåg att lyfta fram!

Jag vill börja med att säga att jag är väl medveten om det hot som finns om tvångsanslutning och den oro det utgör. Jag är ute och träffar människor hela tiden som lyfter upp denna oro med mig och som talar om vad regeringen kan göra för att förbättra situationen.

Även jag inte kan uttala mig om specifika fall som statsråd kan jag påpeka att den lagändring som genomförts bör innebära att den situation som nu föreligger i Sandvikens kommun kan undvikas.

Jag får då vara ännu tydligare med att i detta anförande påpeka att det helt enkelt finns en reglering som säger att kommunerna måste ha framförhållning i sin va-planering. Kommunerna måste samråda med berörda fastighetsägare, och kommunerna måste överväga alternativa lösningar.

Man kan självfallet vara frustrerad över enskilda utfall och diskutera dessa. Men det är ändock viktigare att se vad vi kan göra från regeringens och statens sida för att förbättra situationen.

Skyldigheterna som finns för kommunerna medför ibland svåra avvägningar för en kommun. Det kan finnas olika uppfattningar hos enskilda och en kommun. Det kan man såklart ha förståelse för. Men det finns grund för att lyfta fram att det numera finns ett utrymme för att agera på det sätt man anser lämpligt från kommunens sida.

Kommunen har en skyldighet att bygga ut allmänt va. Den skyldigheten inträder endast om det finns miljöskäl eller hälsomässiga skäl. Det gäller tolkningen om vad större sammanhang innebär. Det gäller för minst 20-30 hus men i vissa fall färre beroende på lokala förutsättningar. Lagen tolkas så att det i princip alltid finns ett behov av att skydda människors hälsa och miljö om bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag får ytterligare en gång nämna att regeringen delar bilden av att lagstiftningen tidigare inte i tillräcklig utsträckning har ställt krav på framförhållning. Man har inte haft en skyldighet att bedöma om enskilda lösningar kan ge motsvarande miljö- och hälsoskydd. Det är vad de lagstadgade bestämmelserna i vattentjänstlagen avser att ändra på.

Är det så att dessa inte räcker och att det fortgår en stor problematik kommer regeringen självfallet att ta fasta på den oron och kritiken och se över vad vi ytterligare kan göra. Det är inte minst ett arbete som pågår redan nu. Vi följer frågan noga. Det är inget som vi bara skriver och påstår, utan det sker på flera olika sätt.

Exempelvis har vi haft en dialog med Finland för att ta del av deras lagstiftning på området och hur det har fungerat där. I Finland har man ett system där fastigheter i högre grad än i Sverige kan få undantag från att ansluta sig till ett kommunalt va-nät. I Finland, fru talman, har även omfattningen av undantag i vissa fall medfört svårigheter för va-bolagen att planera och få kostnadstäckning för prioriterad va-utbyggnad. Detta har påverkat bostadsbyggandet, och några kommuner har fått ganska stora ekonomiska bekymmer.

Det pågår ett arbete med att se över hur vi kan förbättra situationen för alla dem som påverkas av den här problematiken. Jag kan försäkra ledamöterna om att jag är vänligt inställd till att lyssna på vilken bild som lyfts fram av problematiken men även möjliga lösningar och förbättringar på situationen så att vi kan göra det drägligt att leva och bo i hela landet också vad avser avlopp och vatten.