Herr talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaren. Utifrån tidigare utlovad hantering och snabbhet hade jag dock både hoppats och trott att vi inte skulle behöva fortsätta att debattera artskyddet och att statsrådet skulle ha presenterat någonting till i dag. Då hade jag kanske dragit tillbaka den här interpellationen.

Men så blev det tyvärr inte. Våra skogsägare fortsätter att leva i ovisshet, och oron fortsätter att gnaga. Vad ska hända med min skog? Kommer jag att få ta del av dess värde? Kommer vi att ha råd att göra generationsskifte av gården? Det är sådana frågor många skogsägare grubblar över. I dag väntar Sveriges 300 000 skogsägare otåligt på att regeringens utlovade utredning om artskyddsförordningen och ersättningen till skogsägare ska komma igång.

Jag kommer själv från Västernorrland, där skogsnäringen alltid har varit - och fortfarande är - särskilt betydelsefull. Exemplen på drabbade skogsägare har varit många, och fler blir de i väntan på att regeringen ska agera.

Ett exempel hemifrån Västernorrland som P4 Västernorrland tidigare berättat om är bröderna i Resele som fått avslag på sin avverkningsanmälan eftersom det finns spår av den rödlistade tretåiga hackspetten.

En annan nyligen drabbad är en mjölkbonde utanför Sundsvall. Han bedriver mjölkproduktion och är skogsägare. Skogsbruket är en viktig del för företagets helhet. En planerad avverkning blev stoppad med hot om vite på drygt 600 000 efter att knärot hittats i hans område. Nu har bonden fått lägga fram förslaget att undanta 30 procent av avverkningen. Dessa 30 procent ska undantas från brukande eftersom knärot är en orkidé och alla orkidéer är fridlysta i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tidigare har intrångsbegränsningen inneburit att skogsägaren får acceptera upp till 10 procents hänsyn utan att få ersättning. Artskyddsförordningen sätter denna praxis ur spel, och skogsägaren kan åläggas att ta väsentligt större hänsyn eller helt avstå avverkning utan att vara garanterad ersättning.

I vår del av landet är jordbruk och skogsbruk nära sammankopplade, och fallet med bonden, precis som fallet med familjen i Jämtland som diskuterades tidigare, visar att även livsmedelsproduktionen och den därtill kopplade biologiska mångfald som upprätthålls av de betande djuren, påverkas av oklarheterna i artskyddsförordningen.

Det sista exemplet jag tänkte ta upp gäller ett par i Sollefteå som skulle avverka 20 hektar gammal skog. Men det blev stopp även där. Anledningen var att större barkplattbagge hade identifierats hos grannen. Men ingen visste om den fanns på parets mark, och ingen ersättning skulle betalas ut. Förutom ett förbud mot att bruka skogen, med tillhörande inkomstbortfall, sattes det upp ett vite på 100 000 kronor om de ändå gjorde inverkan på skogen.

Så här kan vi inte ha det. Regeringen måste omedelbart åtgärda artskyddsförordningen. Kommer skogsägarna att kunna få besked före sommaren, eller kommer regeringen att fortsätta att dröja med sitt svar?