Herr talman! Jag måste upprepa min fråga. Det här visar ju på något vis att Sverigedemokraterna och Daniel Persson inte har förstått hur det fungerar på arbetsmarknaden.

De som är absolut duktigast på att anställa människor med funktionsnedsättning eller sådana som har kroniska sjukdomar är inte storföretagen, inte staten och inte kommuner och regioner, utan det är just småföretagen. Och vad småföretagare säger när man frågar dem är att ett av de största hindren och den största oron de har när de gör en nyanställning i det lilla företaget, där de kanske har två eller tre anställda, är det ansvar för sjuklön som de åtar sig.

Det var ju det som gjorde att alliansregeringen såg till att vi fick det här systemet – för att göra allt man kan, vända på varje sten, för att se till att människor med funktionsnedsättning och människor med kroniska sjukdomar ska få åtminstone lite större chans att få ett arbete.

Det rycker nu Sverigedemokraterna undan, och Daniel Persson gör det med argumentet att arbetsgivaren inte får ta reda på hur det är med någons sjukdom.

Den lilla företagaren är inte blind. Den lilla företagaren är inte döv. Den lilla företagaren måste ju göra en bedömning i ett läge där man gör en anställning.

Det förslag som Sverigedemokraterna nu driver igenom kommer att ha två viktiga konsekvenser, och framför allt kommer det att ha en konsekvens för den här utsatta gruppen. Det kommer att göra att småföretagare i Hedesunda eller i Söderhamn som står inför att göra en nyanställning kommer att fundera oerhört noga över om det är en människa som har en ökad risk för att bli sjukskriven. I det läget kommer de helt enkelt att tvinga bort den personen. Det är detta som är verkligheten, Daniel Persson.

Jag slutar snart att förvånas över hur benägna Sverigedemokraterna är att slå mot alla möjliga trygghetssystem vi har i det här landet – dessutom i lägen där det drabbar människor med funktionsnedsättning och kroniska sjukdomar.