Fru talman! Jag vill inleda med att säga att jag instämmer i det sista: Det är viktigt att Sverige fortsätter att ta ansvar för de barn som förs ut ur landet mot sin vilja, till exempel för barnäktenskap eller tvångsäktenskap. Om föräldrarna förhindras att beröva barnet dess svenska medborgarskap kan svenska myndigheter fortsätta sitt arbete. Det är viktigt.

Jag vill dock fråga statsrådet varför regeringen inte har tagit till sig av Lagrådets synpunkter på den här lagen. Varför vill regeringen att personer som felaktigt blivit misstänkta för brott ska förlora möjligheten att förvärva medborgarskap genom anmälan? Om man i stället hade utformat lagen så att en anmälan vilandeförklaras i väntan på att man antingen konstaterar att personen är skyldig till ett brott som är grovt eller kanske frias helt från misstanke för att misstanken var felaktig skulle man ju hamna i ett läge där man uppnår syftet, det vill säga att personer som har begått allvarliga brott förlorar möjligheten att förvärva medborgarskap genom anmälan och i stället måste ansöka om medborgarskap medan personer som felaktigt har misstänkts för brott så att säga inte blir straffade.