Herr talman! Jag skulle vilja ägna detta mitt andra anförande i debatten åt den väldigt viktiga frågan om de ryska blodspengar som vi har parkerade i väst, i Europa och i Sverige. Minst 300 miljarder euro, över 3 000 miljarder kronor, har de uppskattats till. Det gäller inte minst den ryska centralbankens kapital, som nu samlas på hög på ett konto i Belgien.

Vi gör inte tillräckligt i dag för att beslagta dessa pengar. Det är bra att EU och G7-länderna nu tar avkastningen på pengarna. Men nu är det tid att ta nästa steg och faktiskt beslagta hela beloppet som ett förskott på ett krigsskadestånd som vi vet kommer att vara minst så här högt.

Nu är det tid för regeringen att sätta den plan i verket som den svenske professorn Torbjörn Becker lagt fram om att belåna hela beloppet i dag och skicka det till Kiev som en nödvändig insats i kriget. Det är 120 miljarder euro vi kan belåna, 1 400 miljarder kronor, till Ukraina. Det är tillräckligt för att Ukraina ska kunna köpa de vapen och göra de insatser som behövs för att kunna vinna kriget. Vi får inte missa det här.

Jag vill upprepa det som sades tidigare i replikskiftet, nämligen att vi också måste sopa framför egen dörr. En av de mest strategiska industrierna i Sverige, aluminiumfabriken Kubal i Sundsvall, kontrolleras från Kreml. Den kontrolleras från Moskva av en oligark som är Putins lakej. Den kontrolleras av Rusal, en del av den ryska militärapparaten. Det är inte förenligt med svenska grundläggande säkerhetsintressen. Fabriken måste tvångsförvaltas nu. Den måste säljas, och pengarna ska överlämnas till Ukraina.