Fru talman! Tack, Tobias Andersson, för frågan!

Vi brukar ibland skoja om en gammal historia. Det var en gammal pensionär som körde på vägen. Han körde på en huvudled. Sedan var det en annan bilist som backade ut, och pensionären råkade köra på honom. Det är klart att det inte var pensionärens fel, för han körde alltså på en huvudled. Han som backade ut började ursäkta sig, men gamlingen sa:

- Det är mitt fel!

- Inte kan det vara ditt fel, sa den andre. Du körde ju på huvudled!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energipolitikens lång-siktiga inriktning

- Jo, om jag hade stannat hemma, hur fan skulle du då ha kunnat krocka med mig?

Om vi inte gör något alls kan det omöjligen bli fel. Men jag tror att Sverige står inför ett läge där vi måste våga satsa för framtiden. Vad är det som kommer att efterfrågas om ett decennium? Jag tror att den gruppen av konsumenter kommer att efterfråga de produkter som vår industri vill framställa. Det är något annat än de amerikanska ståljättarna som litar till masugnar med kol. Vi ser att de ännu tjänar pengar på det, men jag tror att morgondagens konsumenter kommer att ha helt andra förväntningar där ute. Vi måste våga.

Jag kan dela Tobias Anderssons farhågor när det gäller att staten tar en del av risken men att det är privata aktörer som kommer att tjäna pengar. Men jag tror att man i alla fall måste dela på risken, för samhället kommer givetvis att bli en vinnare om detta går i lås. Jag hoppas och tror att det kommer att gå i lås. Men om man bara hittar nackdelar kommer givetvis även investerarna att dra sig för att satsa om inte samhället tror på det.

Låt mig jämföra med Finland. Om hela finska folket säger att skogsbruket är bra brukar det alltid gå bra. Då har de backning av hela samhället. Sådant skulle jag vilja att Sverige kunde efterlikna, att man har en sådan tilltro.