Herr talman! En av Europas större producenter av plåt för byggindustrin finns i Skåne. Areco startade i skånska Trelleborg och har i dag sex fabriker, varav två finns i Malmö. Man ska snart inviga en ny fabrik i skånska Örkelljunga.

Detta är naturligtvis mycket glädjande. Nya fabriker ger nya arbetstillfällen, mer tillväxt och bättre möjligheter för välfärd även i kommuner som ligger utanför storstäderna.

Det som däremot är oerhört trist är att fabriken som ska startas i Örkelljunga måste drivas av dieselaggregat de första åren - detta då det fortfarande inte alltid går att få någon nätanslutning när man som sydsvenskt företag vill expandera och exempelvis starta nya fabriker.

Det här är en helt orimlig situation. Det är orimligt för de företag som väljer att gasa och satsa i en tid av geopolitisk instabilitet. Det är orimligt ur ett energipolitiskt svenskt perspektiv, där vår usp under lång tid varit att vi har stabila elleveranser till låga priser. Men det är också orimligt att vi i södra Sverige nu är tvungna att ta till fossila energikällor som dieselaggregat för att kunna driva företag. Det går i rakt motsatt riktning från de klimatpolitiska mål vi tillsammans har satt upp.

Jag säger samma sak som jag sagt många gånger tidigare här i talarstolen: Det är skånska företag och skåningar som i hög grad får betala priset för det misslyckande som i första hand Socialdemokraternas förda energipolitik har inneburit.

Att prisa ut både kärnkraft och, mer i närtid, Öresundsverket var ett misstag. Indelningen i elprisområden - som förvisso inte bara Socialdemokraterna ska lastas för - var också ett misstag. Och det är vi i södra Sverige som får betala för detta.

Dagens debatt om energipolitiken och det förslag som regeringen nu har lagt fram är ett steg i att rätta till de misstag som begåtts historiskt kring Sveriges energiförsörjning.

Vi behöver komma bort från den situation vi tyvärr fortfarande befinner oss i, särskilt i södra Sverige. Att företag behöver ta till dieselaggregat för att kunna bedriva produktion är ett tydligt bevis på vilket misslyckande energipolitiken varit.

Herr talman! Hur kan vi då göra bättre framöver? Det jag vill lyfta fram från regeringens proposition är de två mål som behöver prägla energipolitiken framöver.

Det första är planeringsmålet. Planeringen av det svenska elsystemet ska ge förutsättningar att leverera den el som behövs. Sverige behöver planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 terawattimmar 2045.

Vi behöver också titta på hur det här målet ska delas upp i olika geografiska områden. Det behöver tydliggöras och kontrolleras. Detta kommer också att ske med start 2030.

Att detta är viktigt är för att energiproduktionen hela tiden behöver vara i fas med energikonsumtionen. Där industrier startas och drivs behöver vi också se till att produktionen av el ökar. Med de ambitioner som både politiken och näringslivet har om elektrifieringen och den gröna omställningen blir det än mer viktigt att se till att produktion och konsumtion är i fas i hela landet.

Det andra som jag vill lyfta fram från propositionen är att vi ska ha ett leveranssäkerhetsmål. Jag tycker att det är väldigt tydligt vad detta innebär i den skrivelse som vi nu diskuterar. Det är också helt avgörande om det svenska elsystemet ska ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd.

Ett leveranssäkert elsystem är driftssäkert och möjliggör hög överföringsförmåga - precis de egenskaper vi är ute efter. I ett sådant elsystem behöver både energin och effekten räcka till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energipolitikens lång-siktiga inriktning

Vi har sett i närtid vad konsekvenserna blir för Sverige, för svenska företag och svenska konsumenter, om vi inte lyckas med detta. Det är också därför Svenska kraftnät bör få ett övergripande ansvar för att göra regelbunden uppföljning av leveranssäkerhetsmålet.

Herr talman! Om vi ska kunna leverera på de här två målen behöver vi öka produktionen av planerbar fossilfri el betydligt. Konkret kräver det tillkomst av ny kärnkraft och att den befintliga fortsätter. Det kräver utbyggnad av sol- och vindkraft men också förstärkning och utbyggnad av kraftöverföringssystemet.

Vi behöver fortsätta titta på hur vi kan energieffektivisera. Det började vi med efter Rysslands invasion av Ukraina, och det behöver fortsätta i ungefär den takt som vi har lyckats hålla så här långt.

Vi behöver ett gott investeringsklimat i Sverige som gör att man vågar fatta de investeringsbeslut som behövs för ett bättre elsystem. Vi måste också se till att hushållen kan betala sina elräkningar. Vi ska inte hamna i den situation vi var i för två vintrar sedan, när många hushåll gick på knäna på grund av de höga elräkningarna.

De förslag som ligger på bordet och som vi debatterar här i dag är faktiskt första steget i att få på plats ett bättre elsystem. Jag yrkar därför bifall till näringsutskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).