Herr talman! Låt mig vara lite noggrann här. Det är egentligen två olika frågor, varav jag tänker vara formell i den ena. Jag kommer inte att kommentera och än mindre lägga mig i en pågående konflikt på den svenska arbetsmarknaden. Det är av många skäl. Det hade nog gällt i stort sett varje statsminister som hade stått i samma situation.

Vi har en god ordning för svåra situationer på svensk arbetsmarknad. Arbetsgivare och fack förhandlar med varandra. Det kan leda till dispyter och konflikter. Men normalt sett brukar vi sedan lösa problemen. De är inte betjänta av att politiken kliver in och börjar recensera eller att ha uppfattningar om vad de borde göra. Där tänker jag inte säga någonting alls.

När det däremot gäller den andra frågan är det alldeles riktig. Vi har ett stort problem i Sverige med att locka medarbetare till vårdens många olika och viktiga yrken och kanske ett ännu större problem att behålla medarbetare i de yrken de en gång är utbildade till. Många lämnar yrket i förtid. Många väljer att jobba deltid. Det är alldeles uppenbart att det finns bekymmer på arbetsmarknaden som gör att många människor inte fortsätter.

Vi talar ofta om vårdplatser. Det leder för den oinvigde tanken till att det handlar om en fysisk plats där man kan vårda en person. Men det slutar nästan alltid med att det saknas personal för den vårdplats som behövs. Jag tycker att det är ett mycket stort bekymmer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Vi gör nu mycket för att försöka uppmuntra människor att söka sig till de yrken där vi vet att det finns god arbetsmarknad. Vårdens yrken är inte de enda. Det finns många andra hantverksyrken och tekniska yrken där vi vet att det finns en mycket god arbetsmarknad dit flera unga människor skulle behöva söka sig.

Men då måste också arbetsgivare och arbetsplatser kunna svara på högt ställda förväntningar på hur det är att arbeta på de jobben.