Fru talman! Jag blir lite förvånad över att de som under sina åtta år i regering gick fram som några slags galna slaktare vad gäller det svenska kraftsystemet nu har massor med synpunkter på att vi inte är snabba nog. Samtidigt säger man att vi är alltför snabba och forcerar fram saker. Det säger kanske en del om de energipolitiska samtalen och hur företrädarna för Socialdemokraterna och Centern uppträdde då. De var varandras motsatser.
Att sitta och diskutera med Socialdemokraterna var som att resonera med ett blankt blad. De gav inga svar över huvud taget, för allt gick ut på att inte ge något besked som innebar att de skulle behöva stå upp för något i förhållande till sina samarbetskollegor om de någon gång i framtiden skulle återta makten, medan Centerpartisterna var mer högljudda och utåtagerande. När man frågade vad de egentligen ville och vad de hade för förslag blev det bara hänvisningar till att titta på deras hemsida.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energipolitikens lång-siktiga inriktning
Mina frågor är kanske egentligen lite för fundamentala för att ställas, fru talman, men eftersom vi inte får svar på ganska fundamentala frågor behöver jag ställa dem.
Om Socialdemokraterna och andra hade varit seriösa om ett 2030-mål hade man satt upp ett effektmål och visat på vad de övergripande kraven och storleken för olika kraftslag skulle vara för att uppnå detta. Men, återigen, man vill inte diskutera effekt för allt smör i Småland.
Socialdemokraterna framhäver energilagring. De brukar påstå att det inte är någon idé att satsa på kärnkraft därför att den inte är färdig i morgon. Nej, det stämmer, men Socialdemokraternas hela tanke om energilagring bygger ju på en teknik och en kapacitet som inte existerar. Jag skulle vilja höra Fredrik Olovsson nämna några ord om detta.
Socialdemokraterna framhäver också flexibilitet, det vill säga att industrin bara ska producera när vinden blåser och solen skiner. Hur kan man bygga ett framgångsrikt industriland på det sättet?
Dessa frågor skulle jag vilja ha svar på.