Herr talman! Utrikesministern nämner i sitt svar till interpellanten Alexandra Völker att protesterna i Iran har upphört. Det är att förminska iranska folkets kamp som pågått under ett år, och det är att legitimera den iranska regimen och dess våldsapparat.

Man kan legitimera och normalisera den brutala iranska regimen på flera sätt, till exempel genom att aktivt söka upp den iranske utrikesministern under UNGA-veckan i New York och stå vid hans sida på ett foto, dessutom leende. Ser inte utrikesminister Tobias Billström hur det kan uppfattas av alla dem som har förlorat sina nära och kära i kampen för frihet och hur det uppfattas av alla frihetskämpar som i dag sitter i Irans fängelser? Ser inte utrikesministern hur det kan uppfattas av alla kvinnor som med livet som insats fortfarande intar Irans gator och vägrar att ha på sig slöjan?

Att man tar ställning - det kan ske på många sätt. Det kan ske genom stora handlingar och politiska beslut, men det kan också ske genom små, symboliska handlingar. Detta föranleder min fråga: Vad var det som låg bakom utrikesministerns leende efter hans samtal med Irans utrikesminister?

(Applåder)