Herr talman! Jag tackar Rasmus Ling för en fråga som är mycket viktig för vårt rättsväsen, för vår rättsstat och förstås för legitimiteten för domstolarna samt för oberoendet och för integriteten i domstolarnas dömande.
Det råder ingen som helst tvekan om att vi befinner oss i ett mycket allvarligt säkerhetsläge och att det förstås upptar all tid för väldigt många. Det hindrar inte att det är viktigt att också hålla det breda perspektivet och att ha bandbredd för att så att säga vårda rättsväsendet som helhet. Ett uttryck för det är regeringens budget. Det görs en rekordsatsning på rättsväsendet, från 69 miljarder kronor till 90 miljarder kronor inom loppet av tre år. Det råder ingen tvekan om att polisen, Säkerhetspolisen och Kriminalvården är prioriterade i denna helhet. Men det görs alltså satsningar på hela rättsväsendet. Inte minst domstolarna måste också i det kritiska läge som landet befinner sig i ha rätt resurser för att kunna möta sina viktiga uppdrag och uppgifter i rättsstaten.
När det gäller dessa frågor vill jag ta fasta på den parlamentariska utredning som vi nu tar hand om, där alla åtta partier i riksdagen är överens om en lång rad förslag. Ett av dem är att stärka domstolarnas oberoende. Som jag sa i min inledning har utredningen remitterats. Nu arbetar vi med frågorna i Regeringskansliet. Och jag ser verkligen fram emot att hålla ihop alla åtta partier kring viktiga reformer när det gäller domstolarnas oberoende framöver.
Denna utredning tittade inte på lekmannainslaget - nämndemannainslaget. Jag vill först säga att jag liksom Rasmus Ling, som jag uppfattade frågan, av en rad olika skäl ser ett stort värde i att ha lekmannadomare i våra domstolar. Det ger domstolarna en medborgerlig förankring, och jag tror att det kan ge medborgerliga perspektiv även om lagen förstås ska tillämpas oväldigt och lika för alla. Mycket handlar också om att göra det som man gör i domstolarna begripligt, inte bara för dem som är omedelbart berörda utan också för en bred allmänhet och det allmänna rättsmedvetandet. Det är alltså det första, att det för mig och regeringen är väldigt centralt att värna ett nämndemannainslag i våra domstolar. Sedan kan man alltid diskutera exakt hur det ska utformas i praktiken och i olika instanser. Men detta är en väldigt viktig principiell utgångspunkt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Rasmus Ling frågade om jag ser några problem med att det är partierna som utser nämndemännen. Jag tycker att det är ganska enkelt att identifiera risker med detta. En risk är förstås att partiinterna hänsyn skulle gå före meriter eller kvalifikationer när man utser nämndemän. Vi har sett exempel på att politiska partier, som Rasmus Ling var inne på, när det blir tryck kring enskilda domar agerar mot nämndemän på ett sätt som naturligtvis inte är förenligt med idén om att nämndemän inte har lojalitet med partier utan med sitt uppdrag som domare. De måste själva stå till svars för sitt dömande.
Jag tycker att man kan se att det finns en del risker och problem. De måste hanteras, och det tror jag att man kan göra på olika sätt. Utredaren har, som jag nämnde, kommit med en del förslag i denna del och pekar till exempel på att man skulle kunna se på att den som har nämndemannauppdrag inte har andra politiska förtroendeuppdrag.
Jag tror att man ska ha en diskussion med partierna om en breddad rekrytering och påminna om att en person inte behöver vara partimedlem eller ha uppdrag för ett parti för att vara nämndeman.
Jag tror också att partierna har en positiv funktion. Jag ser inte riktigt vilken annan struktur i samhället som lika omsorgsfullt skulle kunna säkerställa att det är omdömesgilla och kvalificerade personer som får uppdragen. Jag landar därför i att partierna bör ha kvar uppgiften.