Herr talman! Vart vi än vänder oss i världen är det tydligt att feminismen inte har gått för långt, och detta ställer krav på oss som land.

Den banbrytande politik som Sveriges S-ledda regering lanserade för att inkludera ett feministiskt ramverk inom utrikespolitikens alla delar valde Tidölaget att slänga bort utan att blinka. Inte ens den utvärdering som utrikesministern nämnde kan ge goda medskick inför framtiden - den kunde man inte ens invänta. Det spelade helt enkelt ingen roll vilken skillnad politiken gjort eller vilka lärdomar som kunde dras, utan feminismen skulle bort.

Jag tycker fortfarande, så här i slutet av debatten, att det är oklart vad ordet feminism, enligt utrikesministern, skymmer i politiken mer än att det alltså skulle polarisera gentemot de könskonservativa krafter i världen som trycker tillbaka flickors och kvinnors rättigheter.

Feministisk utrikespolitik var ett åtagande och ett löfte till världens flickor och kvinnor, och det var ett banbrytande arbete där man gick före. Det gav kraft till kvinnorättskämpar runt om i världen i en tid när vi ser politiska ledare som medvetet bidrar till att vrida klockan tillbaka.

Feministisk utrikespolitik var en drivkraft att samordna på ett nytt sätt och ta steg framåt från Sveriges sida och utveckla hur vi bidrar till en mer jämställd värld genom vår utrikespolitik. Att fortsätta att kalla det en etikett och försöka ge sken av att de senaste åtta åren inte har fokuserat på resultat i utrikespolitiken är djupt missvisande.

Jag tackar för debatten, för jag tycker att den tydligt har visat att SD-regeringens avskaffande av den feministiska utrikespolitiken inte bidrar till att öka jämställdheten i den värld som har så ofattbara klyftor mellan kvinnor och män och mellan rik och fattig. I stället ekar bara tomrummet av bristen på en tydlig färdriktning, ambition och vilja att visa globalt ledarskap.

(Applåder)