STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag avslutade mitt förra inlägg med att upprepa den fråga som är bakgrunden till att jag tagit initiativ till den här debatten, alltså om borttagen feministisk utrikespolitik bidrar till ökad jämställdhet i en värld där flickors och kvinnors rättigheter är under attack. Svaret på den frågan tycks vara nej.

Det finns heller inget intresse av att dra lärdom av den viktiga och omfattande studie som EBA har genomfört. Den är ju en guldgruva med konstruktiva förslag också när det gäller hur feministisk utrikespolitik hade kunnat implementeras ännu bättre. Hur den feministiska utrikespolitiken hade kunnat utvecklas är något som den här debatten hade kunnat handla om.

I stället får jag konstatera att utrikesministern i den här debatten lägger en del kraft på att argumentera för att ordet feminism står i vägen för Sveriges utrikespolitiska intressen. Jag noterar dock att detta mest verkar gälla för Sveriges del och inte för de andra länder som har inspirerats och också antagit en feministisk utrikespolitik.

Sverige har ju länge drivit frågan om jämställdhet i utrikespolitiken. Vi är också bundna av olika internationella avtal och konventioner som värnar detta. Men det stora genomslaget som feministisk utrikespolitik de facto har bidragit till - alltså att flickors och kvinnors rättigheter kommer högre upp på dagordningen i det internationella samfundet - är något som sannolikt kommer att kunna vara bestående ett tag, eftersom hela ramverket har inneburit att mycket personal vid våra utlandsmyndigheter och i utrikesförvaltningen har utbildats i och arbetat med detta under åtta år. Att en del insatser ändå fortsätter i vissa former är alltså inget som sker tack vare den regering vi har utan snarare trots den nuvarande regeringen. Nu utvecklas den feministiska utrikespolitiken i stället vidare av andra länder.

Vi ser tyvärr också steg för steg de konkreta konsekvenserna av att den här politiken nedmonteras i kombination med nedskärningar i biståndet. Under 2023 drabbades FN-organisationer som UN Women, UNDP och UNFPA, som konkret arbetar med frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa, fattigdomsbekämpning, stärkt jämställdhet och att avskaffa våld och diskriminering mot kvinnor, av nedskärningar. Alla har de fått en nedskärning jämfört med året innan med ungefär 25 procent. Vi vet att anslagen har skurits ned till Folke Bernadotteakademin, som arbetar fredsfrämjande och bidrar till FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, och vi vet att detta arbete behövs eftersom kvinnor är så kraftigt underrepresenterade i fredsprocesser. Men när kvinnor är representerade vet vi att freden också blir hållbar.

Ett konkret exempel på hur arbetet har försämrats är nedmonteringen av det kvinnliga medlingsnätverket med erfarna kvinnliga diplomater och fredsbyggare som har deltagit i komplexa medlingsinsatser via Sverige, EU och OSSE i Afghanistan, Georgien, Somalia och Syrien, för att ge några exempel. Det är ett nätverk som konkret har bidragit till att kvinnor har inkluderats och att kvinnors intressen har tagits till vara i svåra fredsprocesser. Detta har nu lagts vilande av regeringen i väntan på en utvärdering som skulle ha blivit klar för flera månader sedan men nu inte går att hitta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så här skulle jag kunna fortsätta. Det är väldigt tydligt nu, herr talman, att Sverige saknar det ramverk för jämställdhet och den tydliga färdriktning som feministisk utrikespolitik innebar och som hade kunnat stärkas och förbättras. Och detta får konsekvenser. Det sker neddragningar. Sverige har tappat det globala ledarskapet, och vi har en utrikesminister som anser att ordet feminism är ett problem och inte en del av lösningen.

Till råga på allt är utrikesministern inte ens intresserad av att dra lärdom av den studie som EBA har genomfört. Det är för dåligt!

(Applåder)