Herr talman! Jag fick tyvärr inte heller något svar på min fråga till utrikesministern. Utifrån de erfarenheter som jag har från våra interpellationsdebatter hyser jag faktiskt inga förhoppningar om att få det heller. Det brukar tyvärr inte bli mycket till svar.

Jag tycker ändå att det är viktigt att här påpeka att vi förutom de stora handlingar som mina kollegor på olika sätt har berört - de stora politiska beslut som behövs för att på riktigt fördöma den iranska regimens brutala övergrepp mot sin egen befolkning men också mot omvärlden - även behöver visa tydligt när vi har möjlighet i våra mindre handlingar att vi tar avstånd från den iranska regimen. Vi får inte normalisera eller på något sätt legitimera denna brutala regim. Men det gör vi. Det gör vi när vi ställer upp på foton med dem. Det gör vi när vi gör det leende. Det gör vi när den iranska regimen sedan kan använda samma foto för att sprida det i de egna medierna och berätta om hur man haft givande samtal med den svenska regeringen. Det uppfattas som att den svenska regeringen talar med kluven tunga.

Om utrikesminister Tobias Billström vill stå vid det iranska folkets sida måste han också tänka på hur han agerar och vilka signaler han skickar. Just nu sitter tusentals människor fängslade, och de undrar: Vem tar vår kamp? Vem står upp för våra rättigheter? Varför söker man aktivt upp Irans utrikesminister och ställer upp på ett foto med honom, dessutom med ett leende på läpparna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)