Herr talman! En fråga som ofta dyker upp i huvudet är: Vad är frihet? För mig har frågan ofta fått svaret: att ta min son i handen, ta jackan i hallen och följa honom till skolan, att prata om allt mellan himmel och jord, att träffa kollegorna på jobbet eller att stå här i en fri, öppen debatt mellan demokratiskt valda partier.

Det är en frihet som vi länge har tagit för given, men som just nu raseras i ett europeiskt grannland. I Ukraina har skolor som precis liknar min sons skola bombats sönder, familjer har splittrats och föräldrar har fått byta jobb och vardag mot frontens skyttegravar och skyddsrum av en enda anledning: Vladimir Putin och hans satans mördare.

Kampen för Ukrainas frihet är avgörande. Vårt stöd avgör deras framtid, och deras framtid avgör vår. Nu är inte tid att ifrågasätta det, underminera det eller prata om att begränsa det. Stödet måste öka, och jag välkomnar regeringens besked i detta - som Centerpartiet har föreslagit för ett bra tag sedan från Sverige och från EU: Mer pengar, mer vapen och mer humanitär hjälp måste till.

Sverige måste bidra med det finaste vi har: Jas 39 Gripen. Vi måste göra mer för de ukrainska flyktingarna här hemma på allvar, inte bara genom ord. Vi måste också agera tuffare mot alla Putinkramare och mot Putin själv. Vi måste skärpa sanktionerna, beslagta varenda rysk blodsrubel eller euro och skicka dem till Ukraina samt tvångsförvalta ryskägda Kubals aluminiumverk i Sundsvall.

Nu finns bara en väg framåt - att hålla gränsen mot Ryssland och Putin, för freden och friheten och för att se till att också ukrainska föräldrar får ta jackan från kroken i hallen, ta sina barn i handen och promenera mot skolor igen, mot friheten.

(Applåder)