Fru talman! Denna debatt handlar om det nordiska samarbetet. Det är ett samarbete som går mycket lätt på grund av två faktorer. För det första är vi lika varandra och har liknande värderingar, och för det andra är samarbetet frivilligt.
Det finns mycket som de nordiska länderna tjänar på att göra tillsammans. Det kan handla om att underlätta gränspendling mellan länderna, att göra gemensamma satsningar på forskning och teknikutveckling eller att enas om en gemensam ordning eller gemensamma standarder, så att Norden i större utsträckning kan fungera som en gemensam marknad. Gemensamma koordinerade insatser för gränsöverskridande miljöproblem, såsom i Östersjön och Västerhavet, kan också ge en annan, större effekt än om staterna vidtar olika åtgärder eller arbetar på olika sätt.
Jag som sitter i utskottet för ett hållbart Norden ska komma tillbaka till just gemensamma miljöåtgärder.
Det är dock viktigt att säga att det också finns mycket som de nordiska länderna inte tjänar på att göra tillsammans. Vissa saker ger inget mervärde och andra är till och med kontraproduktiva, till exempel gemensamma klimatmål. Det är viktigt att sålla agnarna från vetet i sammanhanget. Det är vi politiker skyldiga våra medborgare.
Nu vill jag ta upp en konkret fråga där ett samarbete skulle ge god nordisk nytta. Det gäller bekämpning av främmande invasiva arter, såsom mårdhund och invasiva växtarter.
Invasiva främmande arter är arter som med människans hjälp har flyttats från sin ursprungliga miljö och i sin nya omgivning börjar sprida sig snabbt och orsakar allvarlig skada, bland annat för miljö och ekonomi.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nordiskt samarbete inklusive Arktis
Bekämpningen av invasiva arter är en ny verksamhet där nya metoder löpande utvecklas i arbetet. Bekämpningen av organismer som kan förflytta sig eller sprida sig snabbt på annat sätt måste ske systematiskt och överallt för att vara effektiv.
Här finns alltså stora vinster för de nordiska länderna med att samarbeta för att utbyta metoder och för att koordinera insatser. Det samarbete som har funnits har varit tillfälligt. Det behövs ett regelbundet återkommande samarbete.
En annan avgörande förutsättning är att bekämpningsgrupper har tillgång till all privat mark vid behov. Bekämpningen kan inte avstås på ett område, för då bildas en refug för den invasiva organismen från vilken den sedan kan sprida sig till kringliggande områden.
Tillgång till privat mark för bekämpning tillgodoses i Sverige men inte i alla länder. Det gör att även om Sverige mer eller mindre har utrotat mårdhunden riskerar man att individer kommer in över gränserna, eftersom det är svårare att utrota den i grannländerna på grund av att man inte kommer åt att bekämpa på all mark.
Därför yrkar jag bifall till reservation 1. Den reservationen lyder som följer: Nordenministern bör ta initiativ till att bekämpning av invasiva arter regelbundet tas upp i Nordiska ministerrådet och expertis samlas till dessa diskussioner. Vi anser att frågan om åtkomst till privat mark för att bekämpa invasiva arter bör tas upp i detta sammanhang.
Därmed blir det möjligt för alla partier att stödja ansatsen och rösta på vårt yrkande för att det ska bli verklighet.
En annan typ av frågor där det finns stor nytta att finna gemensamma nordiska lösningar är frågor som avgörs i EU och där de nordiska ländernas ministrar kan hjälpas åt att åstadkomma ett önskat resultat.
En sådan fråga handlar om strömming och sill i Östersjön. Kvoterna bestäms genom förhandlingar i EU-rådet. Mängden strömming och sill har minskat mycket längs våra kuster, och våra kustfiskare får mycket små fångster.
En av flera orsaker till det är att stora trålare tar mycket stora fångster i Östersjön, vilka sedan går till foderproduktion. Detta industriella fiske utsätter fiskpopulationerna för ett alltför hårt fisketryck och leder till att yrkesfiskare längs kusten inte kan livnära sig på sitt fiske.
Sverige har nu den bäste fiskeministern och landsbygdsministern på mycket länge. Det är Peter Kullgren. Sverige och dess fiskeminister försökte allt de kunde för att minska de kvoter som förhandlades i EU. De lyckades minska kvoterna av fångst och inte minst bifångst men inte så mycket som de ville, eftersom de var ganska ensamma.
Nu har rekommendationen från utskottet för ett hållbart Norden antagits i Nordiska rådets session om att förhandla om begränsningar av industriellt trålfiske i Östersjön. Därför vill jag även här vädja till de nordiska ländernas ministrar att hörsamma Nordiska rådets vilja, så att vår svenske fiskeminister inte blir lika ensam vid nästa förhandlingsrunda om fiskekvoter i EU och så att vi kan få kvoter som samtidigt är låga nog för att skydda sill och strömming och höga nog för att kustfiskarna ska kunna fortsätta med sitt värv.
Det vore inte till skada om Nordenministern påminde sina kollegor om Nordiska rådets vilja. Det vore till stor nordisk nytta. Det är två ganska lätta punkter som skulle kunna ha stor positiv effekt för biologisk mångfald och därmed förstärka den gröna hållbarhetsdimensionen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nordiskt samarbete inklusive Arktis
(Applåder)