Fru talman! En modern och proaktiv Arktispolitik är central för svensk och transatlantisk säkerhet. Arktiskännedomen blir en av de viktigaste kunskaper vi tar med oss in i Natosamarbetet. En proaktiv Nato- och säkerhetspolitik förutsätter därför en tydlig och väl underbyggd Arktispolitik.

Arktis står inför en rad svåra problem som förvärras i en allt snabbare takt. Klimatförändringarnas effekt på Arktis leder inte bara till att lokalbefolkningarnas situation och miljö försämras utan har även en global påverkan. Istäcken och permafrost som smälter skapar en omöjlig levnadssituation för vissa djurarter, ökar havsnivåerna och medför också andra risker. Den globala uppvärmningen öppnar även upp nya geografiska områden för exploatering av naturresurser, vilket riskerar att accelerera processen.

Det är viktigt att Sverige fortsatt arbetar långsiktigt med hållbar utveckling, forskning och miljöskydd i regionen. Ett stärkt arbete med miljö- och klimatfrågorna är därmed inte bara ett viktigt säkerhetsintresse för Sverige utan även en möjlighet att förvalta regionen på ett ekonomiskt hållbart sätt.

Klimatförändringarna leder också till att nya handelsrutter, som Nordostpassagen norr om Ryssland, kan öppnas kommersiellt, vilket kommer att skapa nya globala handelsflöden och strategiska intressen. Detta är något som redan utnyttjas av Ryssland, då man förhindrar fri sjötrafik i området genom att åberopa rysk lagstiftning framför internationell havsrätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Det tar cirka 60 procent mindre tid att ta sig från Europa till Asien med denna rutt, vilket ger möjlighet att förändra den globala handelsdynamiken. Allt fler länder har insett detta. Allt fler nationer och organisationer, som Japan, Sydkorea, Kina och EU, skapar också strategier för denna utveckling. För att handeln fortsatt ska kunna flöda problemfritt är det helt centralt att Förenta nationernas havsrättskonvention efterföljs.

Ryssland och Kina kraftsamlar för att öka sitt inflytande i Arktis. Ryssland har sedan en lång tid tillbaka en dominerande position i området med militära baser och inte minst en högteknologisk och modern flotta. Ryssland har huvudsakligen tre mål med sin Arktispolitik: att skydda hamnar och därmed få tillgång till haven, att säkerställa kontroll över Nordostpassagen och att säkra de naturresurser som nu tillgängliggörs genom avsmältningen av Arktis havsis.

Landets agerande i området har fått inte minst Norge, Finland och Danmark att reagera, vilket har lett till att de förstärkt sina positioner i regionen. Från Sveriges sida behöver vi analysera detta närmare för att se hur vi tillsammans med andra kan skydda strategiska värden och identifiera de hot vi kan komma att ställas inför på kort och lång sikt.

Kina anser sig ha rätt till inflytande, makt och tillträde i de arktiska områdena och utgör en part att förhålla sig till. Landet har under flera års tid investerat i strategisk infrastruktur i regionen och har satsat på att starta en arktisk sidenväg. Satsningarna har dock till stor del omöjliggjorts utanför Ryssland - de har stoppats av bland annat Norge och Finland. Oaktat detta är det viktigt att observera den förändrande dynamiken i relationen mellan Ryssland och Kina de kommande åren. Arktis kommer att spela en allt större roll där. Vi kan redan nu se kinesiska forskningsstationer både på Svalbard och på Island.

Samtidigt som vi utvecklar en arktisk försvarsförmåga mot Ryssland och Kina behövs en strategisk dialog för att minska risken för konfrontation och misstag. För detta krävs att Sverige driver på för att ändamålsenliga samtal möjliggörs inom de befintliga multilaterala organisationer som finns att tillgå.

Parlamentariker från Kanada, Danmark, Grönland, Färöarna, Finland, Island, Norge och Sverige träffades i samarbete med ursprungsbefolkningen i Arktis på en konferens i Kiruna tidigare i år. Nu när dynamiken i Arktis förändras i ljuset av klimatförändringarna och den nuvarande säkerhetssituationen är det viktigt att de arktiska parlamentarikerna samlas för att ta itu med de mångfasetterade utmaningarna i den arktiska regionen.

Vi kom överens om en resolution om ämnen av både nuvarande och framtida relevans för Arktis och dess människor. Det handlar om klimat, forskning, miljö och sysselsättning och om fortsatt engagemang för inkludering, hållbarhet, säkerhet och välbefinnande för de arktiska invånarna, inklusive ursprungsfolk.

En viktig fråga som vi fattade beslut om var det här med miljö och sopor; jag är lite fixerad vid sopor. Vi uppmanar de arktiska regeringarna att ta till sig förnybara energilösningar, utveckla nollutsläpp i glesbygdssamhällen i Arktis och implementera stränga avfallshanteringspolicyer för transport av avfall från arktiska samhällen och turistanläggningar för att främja cirkulära ekonomier och hållbara metoder som minimerar det ekologiska fotavtrycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Vi uppmanar vidare de arktiska regeringarna att stärka gemensamma ansträngningar för att minimera havsplastföroreningar. Vi uppmanar även icke-arktiska stater att intensifiera sina ansträngningar för att minimera marin nedskräpning från vind och havsströmmar, som får allvarliga negativa effekter på ekosystem och vilda djur i den arktiska regionen.

Det är här soporna kommer in. Vi i Sverige är bra på att sluta med plastsugrör och annat. I många andra länder möts vi dock av ett överflöd av plast - plastgaffeln är paketerad i plast, plastmuggen är paketerad i plast och så vidare. Forskarna har uppskattat att 94 procent av plasten i havet ligger på havsbotten. Det motsvarar i snitt 70 kilo plast per kvadratkilometer havsbotten. Resten flyter omkring på havsytan eller spolas upp på stränder. Det skräp vi ser, som ändå är ganska mycket, är alltså bara toppen av ett isberg.

Svenska Turistföreningen, STF, har i samarbete med Håll Sverige Rent årligen mätt skräp på vandringsleder vid Storulvån sedan 2018 och vid Kebnekaise, Grövelsjön, Helags och Sylarna sedan 2020. Resultaten från dessa mätningar brukar skilja sig från hur det ser ut i andra miljöer, såsom stadsmiljöer och badplatser, där fimpar är det vanligaste skräpet. I mätningarna i fjällen är det i stället snus som är det vanligaste skräpet. År 2023 utgjorde snuset 38 procent av det skräp som hittades, medan plast utgjorde 27 procent.

På Kirunakonferensen blev jag av de andra Arktisparlamentarikerna utsedd till särskild rapportör vad gäller just sopor. Vi kan helt enkelt bli bättre på detta, och det är något jag kommer att jobba mycket med framöver. Jag hoppas att vi tillsammans kan göra mycket ihop, för vi behöver hjälpas åt i frågan.

Det är också viktigt att vi på EU-nivå arbetar tillsammans i Arktisfrågan. Vi moderater vill verka för att ge EU observatörsstatus i Arktiska rådet och att Arktis inkluderas som en del av EU:s grannskapspolitik.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.