Herr talman! Tack så mycket för debatten, statsrådet!

Då blir min första fråga, bara för att förtydliga: Är beskedet till samordningsförbunden att var och en ska söka, eller försöker statsrådet fortsatt jobba för att samordningsförbunden gemensamt ska kunna söka extern finansiering?

Det är viktigt att veta hur vi ska ha det framöver. Utifrån min kunskap om samordningsförbunden tänker jag att det alltid är mycket bättre om man kan söka tillsammans. Då har man också ansvaret tillsammans.

Jag tycker att det var bra att statsrådet lyfte upp de lokala arbetssätten. Där håller jag verkligen med. Allt det vi nu pratar om här - att följa upp och utvärdera - handlar inte om att samordningsförbunden måste göra likadant. Det är också bra att man kan jobba på lite olika sätt, beroende på hur förutsättningarna ser ut hemmavid. Det är dock viktigt att följa upp så att man vet vilka effekter som leder till det som är bäst för den enskilda personen. Det är förstås grundläggande.

Jag vill verkligen understryka det som Åsa Eriksson lyfte upp, nämligen att man behöver jobba tidigt i processen när man upptäcker att människor har komplex problematik. Jag har sett detta mycket under alla mina år som socionom. Vi vet att det är lite svårare när personer har behov av hjälp från flera olika håll. Finsamlagstiftningen är en bra förutsättning, och här borde vi jobba snabbare.

Sedan vill jag verkligen understryka den otillräckliga finansieringen av grundorganisationerna. När kommuner, regioner, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan får för lite pengar påverkar det samordningen och samordningsförbunden. Vi har redan sett att det är så.