Fru talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för din ihärdighet! Tredje gången gillt, alltså.

I förslaget finns det en intresseavvägning att göra när det är barn som är inblandade. Det ska ju beaktas med extra hänsyn när sådant sker. Jag tror absolut inte att fastighetsägarna skulle göra detta lite på känn, som ett lotteri – i en del tidigare inlägg har det låtit så – utan det kommer att genomföras utifrån en misstankegrad och en bevisbörda, precis som det alltid har varit när det kommer till rättsliga prövningar.

I de fall då föräldrarna har gjort allt de har kunnat kommer de inte att drabbas av en vräkning och inte syskonen heller, utan det blir snarare en prövning om omhändertagande av det barn det gäller. Det blir alltså bara ytterligare ett verktyg för brottsbekämpning inriktad mot barn och unga.

Samtidigt finns det många fall där föräldrarna inte gör det de ska och många gånger är en del av barnets kriminalitet – man är alltså så feg att man inte går ut på gatorna utan skickar ut sina barn i stället. Då är det självklart att vårt perspektiv ska vara inriktat på de hederliga medborgare som bor i området. Vi ska sätta dem i främsta rummet och vräka de andra.

Vart ska de sedan ta vägen? Ja, det kan vara på ett boende eller ett hem. För de vuxna kan det kanske handla om fängelse. I andra fall är det kommunens uppdrag att ta vid. Det sker ju vräkningar i dag också, och det finns ett system för hur det ska gå till. Detta är bara ytterligare ett sätt att stärka tryggheten för de hederliga medborgare som finns i dessa utsatta områden.