Fru talman! Alltför många lever i dag i områden som är klassade som utsatta och som är starkt präglade av utanförskap och har varit det under lång tid. Det är områden där arbetslösheten och otryggheten bitit sig fast, och här är risken för invånarna att hamna i en utsatt position betydligt större. Utsattheten slår lättare rot när bostadsområdena inte tas om hand – när vi låter fastigheter förfalla, när trångboddheten är utbredd och när utemiljön inte underhålls. Grunden för att alla människor ska ha förutsättningar att känna sig trygga i sina områden är att de är säkra och att alla som bor och vistas där följer de lagar som finns.

Runt om i hela vårt avlånga land har vi barn, ungdomar och vuxna med stora ambitioner för sin framtid och engagemang för sina medmänniskor. De förtjänar att vi säkerställer att de känner sig trygga i sina hem och bostadsområden. Den stora majoriteten människor är hederliga och sköter sig, och det är ett fåtal individer som tillåtits förstöra och alltför länge dominera det offentliga rummet.

Att känna sig trygg i sitt bostadsområde så att man inte känner sig tvungen att avstå från till exempel en kvällspromenad eller att hålla sina barn inomhus för att man inte vågar låta dem leka ute handlar om frihet i vardagen. Det borde vara en självklarhet i hela Sverige, men så är inte fallet i dag. Vi kan självklart inte acceptera att det finns sådana områden. Det handlar om att ge förutsättningar för samtliga människor att vara säkra i hemmet.

Fru talman! För att långsiktigt lyfta dessa utsatta områden och vända den negativa utvecklingen krävs både långsiktighet och uthållighet. Det handlar om kraftfulla insatser, åtgärder och lagförslag på en lång rad olika områden. Exempelvis behöver stadsplaneringen utvecklas för att se till intressena för alla som bor och verkar i områdena. Områden som är dysfunktionella och som uppmuntrar till brott ska byggas bort, och de som bor i området måste få reell makt att påverka hur deras närmiljö utvecklas och vara delaktiga i detta från start till mål.

Liberalerna har som parti länge arbetat för att främja integration och trygghet i våra bostadsområden genom en rad olika förslag. Vi inser att ett av de främsta hoten mot trygga bostadsområden är att brottslighet tillåtits få fotfäste i våra närmiljöer. Därför är det såklart av yttersta vikt att vi nu utifrån dagens problematik tar fram verktyg för att bekämpa och förebygga detta.

Vi anser att exempelvis bostadsbolagen är en viktig spelare. De tillhör de aktörer som har en starkt sammanhållen och närvarande kraft i de utsatta områdena, och ofta har de en väldigt god helhetsbild av de lokala problembilderna.

Fastighetsägarna har därför en nyckelroll när tryggheten upprätthålls, tillsammans med det offentliga. Den som äger en fastighet har också skyldigheter, för samhället är beroende av att fastighetsägaren sköter sina fastigheter väl och på ett socialt och miljömässigt hållbart sätt behandlar människor som bor eller arbetar i fastigheterna eller besöker dem.

Redan i dag finns det möjlighet att säga upp kontrakt om en hyresgäst exempelvis bedriver bordell i lägenheten. Men som vi har hört här tidigare i dag är det betydligt svårare att komma åt de kriminella som använder delar av bostäderna för att hantera, lagra och sälja droger eller vapen.

Utifrån nuvarande lagstiftning måste fastighetsägaren bevisa att den brottsliga verksamheten är affärsmässig och bedrivs systematiskt, alltså att den tränger ut legala användningsområden. Det innebär att det går att vräka någon om lägenheten är logistikcentrum för droger så länge personen inte bor där. Ni hör själva hur uppåt väggarna detta låter. Men nu tar vi till åtgärder för att ändra på detta.

Därför föreslår vi nu att ett hyresavtal ska kunna sägas upp om hyresgästen begår brott som typiskt sett försämrar närmiljön för dem som bor i lägenhetens omgivning. Detta är inte bara ett sätt att skydda de boende från otrygghet utan också ett sätt att säkerställa att bostadsområdena förblir attraktiva och livskraftiga för samtliga som bor där. Det är som sagt majoriteten, som är hederliga medborgare, som ska känna frihet och trygghet i sina områden.

Jag vill också betona att hyresgästernas ansvar sträcker sig bortom deras egna handlingar och inkluderar också de handlingar som utförs av dem som de ansvarar för, andra personer som bor eller vistas i lägenheten. Det är av yttersta vikt att vi alla tar vårt ansvar för att upprätthålla trygghet i vår närmiljö.

Fru talman! Det görs också skärpningar i lagen när det gäller problematiken med så kallade madrassboenden, där en hyresgäst i sin lägenhet upplåter sovplatser åt ett stort antal personer. Tyvärr är det förhållandevis vanligt att hyresgäster inhyser utomstående på ett sätt som inte överensstämmer med ordnad fastighetsförvaltning.

Just trångboddheten är en källa till flera sociala problem. Vi vet att barn som bor trångt inte alltid får de möjligheter i livet som de har rätt till. Trångboddheten kan enligt Boverket leda till bland annat stress och psykisk ohälsa. Flera undersökningar visar att barn som delar rum hemma klarar sig betydligt sämre i skolan. De får till exempel inte lugn och ro för att göra sina läxor, utan i stället kan de tvingas utomhus fastän de inte vill och där göra annat än att studera. På detta område finns det mycket kvar att göra.

Våld i nära relation är ett samhällsproblem. Detta är också ett område där samhället alltför länge har tassat på tå. Handlingar får konsekvenser. Kriminella handlingar får inte bara rättsliga konsekvenser utan också många fler. I dag är det vanligt att offer för våld i nära relation får ta dessa negativa konsekvenser. Detta ändrar vi nu också på. Vi ska vräka våldsutövaren som slår sin partner och ge hyreskontraktet till offret. På detta sätt kan vi ge gärningsmannen en tydlig negativ konsekvens tidigt samtidigt som vi ger det utsatta offret makten tillbaka över sitt liv. Ett tryggt hem måste vara en utgångspunkt.

Nu lägger vi större fokus på brottsoffren och föreslår förbättrade förutsättningar för en hyresgäst som drabbas av våld att behålla sin lägenhet vid en uppsägning.

De lagändringar som regeringen nu föreslår är nödvändiga steg mot att skapa tryggare bostadsområden för samtliga. Genom att kombinera ansvarstagande från både hyresvärdar och hyresgäster kan vi skapa en miljö där alla kan känna sig säkra och trygga.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.