Herr talman! Vi behandlar utbildningsutskottets betänkande Att lättare få läsa i snabbare takt och på en högre nivå. Det har väl framgått ganska tydligt här i debatten hittills att det handlar dels om att vi ska permanenta försöksverksamheterna med spetsutbildningar i både grundskola och gymnasieskola, dels om att vi vid sidan av riksrekryterande spetsutbildningar vill att elever i grundskolan ska kunna läsa på en högre nivå, dels om att gymnasieelever ska kunna läsa i en snabbare takt än tre år och slutligen om att vi vill ha ett tydligt regelverk för att möjliggöra detta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

I mitten av april i år arrangerades ett stort seminarium i riksdagen kring frågan om artificiell intelligens. Varje deltagande utskott fick dessutom tillfälle att bekanta sig med frågan vid separata utskottspresentationer framförda av forskare vid landets lärosäten. I slutet av utbildningsutskottets presentation framförde de närvarande forskarna ett tydligt budskap och ett tydligt önskemål, nämligen att Sverige måste satsa mycket mer på spets och i mycket högre utsträckning lyfta fram de elever som har särskild begåvning eller som är högpresterande.

Forskarna framförde också kritik mot att svensk skola präglas av att man inte stimulerar dessa elever i tillräcklig utsträckning utan att fokus i alltför hög grad är på de elever som har svårt att nå upp till betyget E. Budskapet var att om vi i framtiden vill ha en egen spetskompetens inom komplicerade yrkesområden måste de här eleverna lyftas fram.

Det har varit lite otydligt här vad som gäller, tycker jag, när det handlar om elevers möjlighet att kunna läsa i högre takt. Den dåvarande alliansregeringen beslutade 2008 att införa riksrekryterande spetsutbildningar på gymnasial nivå på försök. I dag bedrivs denna verksamhet vid drygt ett tjugotal gymnasieskolor i landet inom vitt skilda områden som matematik, fysik, naturvetenskap, teknik, ekonomi, samhällskunskap, språk, historia, estetik, musik, teater och dans.

Några år senare, 2011, beslutade samma regering att införa spetsutbildningar på försök även på högstadiet. Här ska elever ges en särskild fördjupning och breddning inom ett eller flera ämnen som utbildningen är inriktad på. Eleverna kan läsa en eller flera gymnasiekurser och får betyg, men följer i övrigt den ordinarie undervisningen. Utbildningen kan inrikta sig mot några ämnen som exempelvis matematik, naturorienterande eller samhällsorienterande ämnen, engelska eller språkval.

Sverigedemokraterna har sedan länge drivit frågan om att permanenta och utöka spetsutbildningarna på gymnasial nivå. Vi kan tyvärr konstatera att den tidigare socialdemokratiska regeringen inte lyfte ett finger för att i praktiken permanenta verksamheten. Man gömde det i något pm och i någon utredning, men man tog inte fram några förslag. Inte ens inför valet 2022, när vi krävde besked, kunde Socialdemokraterna ge ett klart och tydligt besked i frågan om man hade för avsikt att permanenta spetsutbildningarna.

Risken var stor att försöksverksamheten skulle fortsätta som just försöksverksamhet eller i värsta fall försvinna. Det är en märklig inställning, inte minst mot bakgrund av att forskarsamhället skriker efter spetskompetens.

Även om vårt fokus har varit just gymnasieskolan är vi sverigedemokrater positivt inställda till att även högpresterande elever på grundskolenivå får ökade möjligheter att läsa ämnen på en högre nivå. Till skillnad från den socialdemokratiska skolpolitiken tror vi inte på ett system där högpresterande elever ska tvingas vänta in övriga elever.

Det är faktiskt så man beskriver det. För inte så länge sedan kom en rapport om Socialdemokraternas förtjusande projekt om att blanda elever. Där lyftes det fram exempel som hade gått bra, men läste man mellan raderna stod det att elever fick vänta in övriga elever.

Tanken med högpresterande elever är inte att de ska vara hjälplärare till dem som har det svårt, utan de ska gå fortare fram. Här haltar hela Socialdemokraternas syn på utbildning. Detta stimulerar inte dessa elevers kunskapstörst, och det kan i värsta fall innebära att intresset för skolan blir mindre och kanske till och med försvinner, och man kanske inte alls är intresserad av det ämne som man är otroligt duktig i.

Det finns heller ingen logik i att följa en viss nivå i ett ämne där man redan besitter fulländade kunskaper om man redan kan så pass mycket. Varför ska man sitta och vänta in de övriga eleverna? Det är ju bortkastad tid och slöseri med resurser. När vi nu pratar om pengar – varför nämner man inte att det är slöseri med resurser? Det tycker man inte är intressant.

Socialdemokratisk skolpolitik handlar som bekant mest om svagpresterande elever och att se till att eleverna blandas. I den socialdemokratiska politiken tas ingen hänsyn till dem som sticker ut. Det är i grund och botten en helt kunskapsfientlig politik.

Att det nu skapas bättre och tydligare förutsättningar för grundskoleelever att få läsa ämnen på en hög nivå, att gymnasieelever ska kunna läsa i snabbare takt och att spetsutbildningarna permanentas samtidigt som det öppnas upp flexibla lösningar för att verkställa detta ser vi som ytterst positivt och ett steg i helt rätt riktning.

Av denna anledning har vi valt att inte reservera oss till förmån för vårt motionsyrkande om att anpassa undervisningen för högpresterande elever i gymnasieskolan, utan vi anser att vårt yrkande 9 i motion 2023/24:368 är uppfyllt i och med propositionen. Vi ställer oss därför bakom betänkandet i dess helhet.

(Applåder)