Fru talman! I sitt anförande nämnde Anna-Caren Sätherberg något medborgarråd i Huddinge i går. Där fanns sju partier representerade, men det är korrekt att jag inte var där. Man kan fråga sig varför det förhöll sig på det sättet.

Fru talman! Jag resonerade på samma sätt som partierna i riksdagen i frågan om konferensen om Europas framtid. Då var partierna i EU-nämnden tämligen överens om att systemet med att etablera olika typer av medborgarråd, ha en komplex urvalsprocess och sedan presentera deras förslag med något slags demokratisk legitimitet inte är vägen framåt. Syftet med detta är ju att undergräva den demokratiska, parlamentariska processen. Jag tycker inte att det är seriöst att medverka i ett sådant forum och ge den gruppen på 60 personer den tyngden.

Jag tycker att det är helt rimligt att sätta ihop ett råd och komma med förslag, men 60 personer representerar 60 personer. Vi kan prata om hur det gick till. Det var 7 000 personer som valdes ut. Ungefär 95 procent föll bort. Kvar var 60 personer. Sedan föll ytterligare 10 bort. Man kan alltså reflektera över hur representativt det här rådet var.

Jag skulle vilja fråga Anna-Caren Sätherberg hur det kommer sig att den socialdemokratiska, dåvarande regeringen var så kritisk mot sådana här medborgarråd. Nu när ett av dem kommer med påstådd kritik mot klimatpolitiken anses det ju däremot vara ett bra råd.

Detsamma kan sägas om Finanspolitiska rådet. När Magdalena Andersson satt i regering kallade hon det för Finansretoriska rådet. Numera heter det att Finanspolitiska rådets bedömningar är väldigt viktiga.

Frågan är: Är det råden som Socialdemokraterna gillar, eller är det möjligheten att slå mot regeringen som är det viktiga?