Fru talman! Tack för svaret från ministern!

Några av de största och mest riskfyllda industriprojekten i svensk historia sker i dag i statlig regi. Det tydligaste exemplet är det gröna stålet som de helt eller delvis statliga bolagen LKAB, Vattenfall och SSAB ägnar sig åt. Det är med andra ord inte privata aktörer som väljer att ta denna risk.

Dessutom har högriskprojekten fått ytterligare statliga stöd genom omfattande bidrag. Utöver de tidiga stöden fick Hybritinitiativet nyligen stöd från Industriklivet genom Energimyndigheten om hela 3,1 miljarder kronor, vilket sannolikt är ett av de enskilt största industristöden som betalats ut i svensk historia.

När det krävs att offentliga aktörer kliver in drivna av ideologiska övertygelser och med bidrag eller krediter från det offentliga, som om det inte räckte med att bolagen redan var offentliga, bör man dra öronen åt sig enligt min mening.

Det vore inte första gången som så kallade gröna bubblor spricker med mångmiljarder i förlust som följd. I detta fall skulle det vara mångmiljardförluster för Sverige AB och för alla svenskar.

Att det nämnda projektet dessutom påbörjades utan formell ägarsamordning med regeringen, trots de stora samhällskonsekvenser som är förknippade med projektet, är ytterligare ett varningstecken.

Nu har vi som tur är en ny regering på plats som jag vet vågat föra frågor på tal med de berörda bolagen och som har en annan syn på ägarstyrningen av desamma. Men i den externa retoriken tycker jag mig fortfarande höra samma förtjusning över dessa riskprojekt som den förra regeringen led av.

Mot denna bakgrund valde jag att ställa först en skriftlig fråga till ministern i februari. Jag fick ett svar som belyser hennes förtroende för bolagens ledningar och styrelser samt att det sker kontinuerliga avstämningar och uppföljningar med dem.

Detta är naturligtvis bra. Men sedan dess har det publicerats flera rapporter och även lyfts fram kritik från andra håll. Så sent som denna vecka släpptes antologin De norrländska stålsatsningarna - frälsare eller gökunge? med Magnus Henrekson som redaktör. Där har man lyckats samla ett flertal uppsättningar med rapporter från meriterade forskare.

Fru talman! Givet denna utbredda kritik, inte minst rörande bristande genomlysningar av projekten från såväl medier som politik, lämnade jag även in denna interpellation i vilken jag frågade ministern ifall regeringen kommer att vidta några åtgärder kopplat till det risktagande som sker i statliga bolag samt om man anser att de statliga bolagen på ett rimligt sätt nyttjar de maktmedel de ändå sitter på.

Elisabeth Svantesson belyste i sitt svar att det sker återkommande ägardialoger och att bolagen följer den gängse lagstiftningen och att regeringen har höga krav och förväntningar på bolagen. Det tycker jag är positivt.

Det jag däremot kanske saknar något i ministerns svar är just resonemanget om de risker som är förknippade med projekten. I går kommunicerade Riksrevisionen att man kommer att granska LKAB:s omställning. I ljuset av det skulle jag vilja fråga ministern om hon är säker på att bolaget har agerat korrekt samt genomfört lämpliga avvägningar kopplat till den risk som det nu tar.