Fru talman! Jag återkommer till förköpsgrunderna. De grunder som förra direktivet slog fast att utredningen skulle titta på handlade om förköpsgrund som underlättar förvärv av nyckelfastigheter för att möjliggöra företagsetableringar och företagsexpansioner för markåtkomst för samhällsviktiga klimatanpassningsåtgärder, för att minska och motverka segregation och utforma och underlätta för informationsinhämtning om fastighetsmarknaden.

De förköpsgrunder som fanns där handlade om nyckelfastigheter, företagsetableringar och klimatanpassningsåtgärder och om att minska och motverka segregation. Utöver det fanns också det vi förstärkte, nämligen det civila försvarets återuppbyggnad och utveckling. I tilläggsdirektivet lade vi även till arbetet mot organiserad brottslighet, när vi tog bort de övriga.

Ingen av dessa ger dock någon direkt koppling till övergivna fastigheter, fru talman. Det är därför jag tidigare ställde en fråga till ledamoten om vilken av de tidigare förköpsgrunderna som hade träffat den situation som vi nu diskuterar. Det är därför jag hänvisar till nu gällande lagstiftning med expropriationslagen, som ju ger möjlighet och verktyg för kommuner att tvångsvis överta vanvårdade fastigheter.

Fru talman! Jag uppfattar alltså inte att just förköpsgrunderna, även de som den förra regeringen slog fast, skulle ha träffat de situationer som jag upplever att ledamoten har ett genuint engagemang för. Det är nog snarare expropriationslagen som ger kommunerna möjlighet att med tvång ta över vanvårdade fastigheter.

Jag välkomnar förstås vidare dialog kring detta. Det är viktigt att få bukt med problemen för att få en bättre fungerande situation för den här typen av åtgärder, men det finns redan en lagstiftning som kommunerna kan tillämpa.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.