Fru talman! Först ska jag säga att det nog finns behov för mig av att återkomma när det gäller den här lagen, för där finns det också en del underlag som vi skulle kunna diskutera för att kunna göra något åt detta. Jag har börjat titta lite närmare på det, så det blir förmodligen snart en interpellationsdebatt även om expropriationslagen.

När det gäller förköpsrättslagen fick utredningen inte fortsätta med samma direktiv som från början. Därför vet vi inte om en kommun där en fastighetsägare säljer fastigheter till sin bror, son, mamma eller någon annan hade kunnat säga stopp och köpa den fastigheten i stället för att skriva över den.

Jag konstaterar i alla fall att ministern verkar vara intresserad av frågan och ser behov av att diskutera den vidare, och så är det även för mig. Jag brinner verkligen för den. För mig är detta inte bara en fråga som är perifer. Det står mellan stad och land, uppfattar jag det som. Det är ofta på vår landsbygd som den här problematiken dyker upp.

Jag tycker att det är beklagligt att vi inte kommer att se stöd och hjälp för de kommuner som just nu dras med det här. Det är så mycket problematik kring de här fastigheterna - vi ser sönderslagna fönster och dörrar och centrum som är helt öde där det en gång i tiden var en väldigt levande landsbygd.

Jag vill tacka ministern för svaren och debatten. Det finns verkligen ett behov av att vi fortsätter diskutera detta och ser till att våra kommuner och deras invånare lever tryggt.