Fru talman! Jag uppskattar genuint ledamotens engagemang i frågan. Som jag sa inledningsvis i mitt svar delar jag bilden att det är viktigt att komma åt problemet med övergivna och förfallna fastigheter. Det påverkar lokalmiljön. Det kan uppstå risker och otrygghet - det finns olika exempel på detta. Även om jag inte kan uttala mig om enskilda fall ska alla människor självklart ha möjlighet att bo och leva i ett samhälle som är tryggt, trevligt och attraktivt. Detta är därför angeläget.

Jag har inte på något sätt sagt att marknaden ska lösa detta själv, som ledamoten påstår. Tvärtom är utredningsuppdraget gällande platssamverkan ett sätt att inte låta allt detta ske på frivillig grund. I stället vill vi ta fram ett förslag till hur ett obligatoriskt ansvar skulle kunna se ut. Det blir, som jag ser framför mig, tillämpbart i områden där det kanske finns aktörer som tar ansvar men en fastighetsägare som inte gör det och som därmed drar ned ett områdes attraktivitet och trygghet. Där behövs en möjlighet till ett obligatorium, och det är detta som nu utreds. Det är möjligen inte tillämpbart i alla situationer, men det är en viktig del i arbetet kring fastigheter.

När det gäller förköpslagstiftningen och den utredning som nu arbetar utifrån det tilläggsdirektiv som regeringen beslutat om är det, som vi ser det, viktigt att fokusera på organiserad brottslighet och på civilförsvarets behov.

Den fråga jag ställde tidigare hänger lite grann i luften. Det var inte fritt fält, så att säga, för kommunerna, utan det fanns förköpsgrunder som även den förra regeringen hade med i direktiven till utredningen. Jag är nyfiken på att höra från ledamoten vilken av förköpsgrunderna i det tidigare direktivet som hade träffat de specifika situationer som denna interpellationsdebatt handlar om.

När det gäller fortsatta samtal för att förstå varandra är jag förstås inte emot det. Detta är en viktig fråga. Om ledamoten har identifierat något när det gäller gällande lagstiftning kring expropriationslagen och möjligheten att tvångsvis överta vanvårdade fastigheter är jag förstås beredd att lyssna, fru talman. Men det finns alltså en lagstiftning som kommunerna kan använda och luta sig mot för att expropriera grovt vanvårdade fastigheter. Behöver den enligt ledamotens uppfattning förändras eller förstärkas är jag i denna interpellationsdebatt beredd att lyssna för att få höra vilken typ av åtgärder ledamoten ser skulle behövas.

Det finns enligt expropriationslagen en möjlighet att med tvång ta över en vanvårdad fastighet utan att vänta på att den kommer ut till försäljning, som ju förköpsgrunden per definition kräver. Här handlar det om att snabbare än via förköpslagstiftningen kunna ta över vanvårdade fastigheter. Det finns redan i dag en lagstiftning som ger kommuner denna möjlighet.