Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaren!

Jag skickade nyligen en fråga till statsrådet angående den akuta situationen med övergivna fastigheter i Ställdalen. Det svar jag fick blev jag faktiskt lite förvånad över. Det fick mig att fråga mig själv om jag ställt frågan på fel sätt eller om statsrådet inte riktigt förstått vad jag frågar om. I svaret verkade han inte alls förstå eller adressera den problematik som man upplever i bland annat Ställdalen, där övergivna fastigheter skapar inte bara ögonvärk utan även allvarliga sociala och säkerhetsmässiga problem för invånarna. Därför tänkte jag att en interpellationsdebatt kanske kan räta ut vissa frågetecken.

I sitt svar, fru talman, påstår ministern att regeringen tar detta på allvar. Men jag måste vara ärlig och säga att de åtgärder som ministern hänvisar till bara skrapar på ytan av problematiken. Det är uppenbart att det finns ett glapp mellan vad regeringen säger och de åtgärder som faktiskt vidtas. Vi behöver verkliga lösningar, då den här situationen eskalerar inte bara i Ställdalen utan faktiskt över hela landet.

Jag vill utveckla vad ministern refererar till när han nämner Byggkontrollutredningen och dess förslag om kontrollförelägganden.

Ett kontrollföreläggande är ett verktyg som i teorin ska säkerställa att ansvarsfulla fastighetsägare följer underhållskraven. Men utredningen tar inte upp oseriösa fastighetsägare som inte tar sitt ansvar. Vad händer då med dem som inte följer spelreglerna? Jo, de kan enkelt skriva över fastigheten på en familjemedlem. Då börjar hela processen om. Detta innebär ännu en runda i myndigheternas träsk, där fastighetsägaren glider undan ansvar.

Detta, fru talman, visar på en grundläggande brist på förståelse för problemets kärna. Vi behöver visserligen stärkta kontroller; det är sant. Men långt viktigare än så är att vi får verktyg som gör det möjligt att snabbt och effektivt ingripa mot dem som uppenbart bryter mot reglerna. Vi talar inte bara om att stärka regelverken; vi måste också kunna agera beslutsamt direkt när dessa regler överträds. Det kräver ett kraftfullare system som stoppar oseriösa fastighetsägare från att utnyttja luckor i lagstiftningen.

En annan punkt som ministern tar upp i sitt svar är utredningen om platssamverkan. Jag förstår att ministern inte kan föregripa utredningens resultat, men jag måste ställa frågan. Hur tror ministern att denna utredning ska kunna hjälpa de kommuner som redan i dag lider under bördan av oseriösa hyresvärdar och fastighetsägare? Vi ser kommuner, särskilt på landsbygden, som kämpar med dessa frågor här och nu. De kommunerna behöver konkreta verktyg och resurser för att kunna agera effektivt mot de problem som plågar dem. Ska vi låta dem vänta till 2025, när utredningen ska vara klar? Man kan göra så, men man kan också försöka göra något nu.

Dessutom måste jag fråga på vilket sätt regeringen är beredd att stödja kommunerna i väntan på utredningens resultat. Det är av yttersta vikt att regeringen inte bara lägger fram planer för framtida åtgärder utan också ger kommunerna stöd nu.