Fru talman! Jag tackar för sista gången, för den här gången, för statsrådets svar.
Jag uppskattar att statsrådet är tydlig med att även hon bedömer att det finns ett mörkertal och att det inte går att stirra sig blind på Brås statistik över hatbrott och tro att man där har fångat in den svenskfientlighet som präglar delar av samhället här i Sverige.
Jag noterar även den semantik som Pontus Andersson belyste, det vill säga att man från regeringshåll har svårt att tydligt tillstå att svenskfientlighet finns. Det är något vi har debatterat även med andra ministrar. Från statsrådens sida säger man att det här är någonting problematiskt, men man säger inte att det är svenskfientlighet. Man försöker hela tiden vara lite försiktig med de ordval man gör.
Man pratar om handlingsprogram mot hatbrott mot svenskar, trots att båda våra interpellationer handlar om svenskfientlighet, vilket jag tycker är ett betydligt bredare begrepp än hatbrott. Det handlar om synen på det svenska och hur det kan drabba såväl den invandrare som vill bli en del av det svenska som mig som svensk i min vardag att det finns de som genuint hatar vårt samhälle.
Rörande vad som efterfrågas utöver det här programmet skulle jag säga att man borde ge ett tydligare uppdrag till Brå att studera detta, inte bara utifrån hatbrottsstatistiken utan också för att få bättre koll på vilka förövarna är och vilka offren är.
Som Pontus Andersson belyste finns det ett flertal exempel på att det är just personer med utländsk bakgrund som ägnar sig åt brottslighet mot personer med svensk bakgrund. Är det ett uttryck för svenskfientlighet? Ja, förmodligen i många av fallen - men det vet vi inte riktigt, för det har varit otroligt känsligt för Brå och andra att studera detta. Man har till och med blivit anmäld om man som forskare valt att inkludera etnisk bakgrund i vissa forskningsstudier.
Här behövs alltså mycket mer, men framför allt måste vi våga stärka det svenska. Ska vi motarbeta svenskfientlighet måste vi vara stolta över Sverige och det vi har att erbjuda.