Fru talman! Jag tänkte börja med att bemöta det som interpellanten Andersson sa om Brås statistik och att det kan finnas ett stort mörkertal. Det var precis det jag betonade i mitt förra inlägg - att jag tror att man måste vara medveten om att det finns en stor risk att statistiken inte speglar hur verkligheten egentligen ser ut.

Jag vill vara tydlig med att regeringens ståndpunkt är att detta såklart är fullständigt oacceptabelt. Jag är ju liberal, och min utgångspunkt är att varje individ självklart ska kunna känna sig trygg i att man aldrig ska kunna utsättas för hatbrott eller diskriminering på grund av den man är.

När det gäller regeringens arbete mot olika former av rasism tar sig rasism olika uttryck, och det finns också olika historiska kontexter till olika former av rasism. Vi kan till exempel titta på antisemitismen, som vi vet ofta motiveras av olika inslag i konspirationsteorier, vilket präglar hur den tar sig uttryck. På motsvarande sätt finns det andra särdrag i rasism som riktar sig mot andra grupper.

Även när det gäller rasism eller hatbrott som riktar sig specifikt mot svenskar finns det särdrag. Som precis har nämnts är hederskontexten en kontext som vi måste uppmärksamma i den här frågan, och här har regeringen växlat upp arbetet på flera olika sätt. Det är nämligen jätteviktigt att ingen i Sverige ska behöva straffas av sin familj eller sin släkt för att man väljer att leva ett liv där man umgås med vem man vill, klär sig som man vill eller skaffar den pojkvän man vill. Man bestämmer exempelvis över sin egen sexualitet.

Regeringen har växlat upp arbetet mot just hedersförtrycket på flera olika fronter. På samma sätt har vi växlat upp arbetet för att öka integrationen, för den är en jätteviktig nyckel när vi pratar om dessa frågor.

Som jag visar här vidtar regeringen ett stort antal kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med den underliggande grogrunden för den problematik vi pratar om här i dag. När det gäller ett specifikt åtgärdsprogram gällande hatbrott mot svenskar menar jag att man får fråga sig vad det är man vill uppnå med det. Vad vill Sverigedemokraterna uppnå med ett åtgärdsprogram som riktar sig mot just detta som inte fångas upp av de övriga åtgärder regeringen vidtar i den här frågan?