Fru talman! För att ge en tydligare bild av vad svenskfientlighet är kan man nämna det som Tobias Andersson precis nämnde, alltså rasism och fientlighet riktad mot svenskar eller folk som vill bli en del av den svenska gemenskapen. Man kan jämföra detta med exempelvis islamofobi, som är fientlighet riktad mot en ideologi, religion eller religiös åskådning, medan svenskheten ofta är medfödd eller en del av en stark kulturell identitet.

Jag skulle vilja att vi kort stannar till och tittar lite på kriminalstatistiken och vilka som är förövare och vilka som är brottsoffer. När vi tittar på de grova brotten kopplade till gängkriminalitet, såsom sprängningar och skjutningar, ser vi en tydlig bild av att både förövare och offer ofta är personer som antingen är födda i Sverige med utländska föräldrar eller har invandrat till Sverige.

Om vi tittar på andra grova brott mot personer, såsom ungdomsrån, ser vi att två av tre som rånar har någon form av utländsk bakgrund. Fyra av fem som utsätts har svensk bakgrund. När det gäller våldtäkter är utländska män överrepresenterade som förövare. Offren är oftast svenska kvinnor och flickor. När det gäller åldringsrån är äldre personer med svensk bakgrund oftast offer, och personer med utländsk bakgrund är oftast förövare.

Detta behöver inte vara ett tecken på att utländska kriminella sysslar med någon form av etnisk profilering vid brott, men jag tycker ändå att det sätter fingret på en debatt som har blivit väldigt skev. Om vi bryter ned siffrorna ser vi svart på vitt att många svenskar utsätts för brott av olika invandrargrupper i sitt hemland.

Fru talman! Jag har tidigare debatterat frågorna om svenskfientlighet och hatbrott mot svenskar med den förre justitieministern Morgan Johansson och den nuvarande justitieministern Gunnar Strömmer och nu också med statsrådet Paulina Brandberg. Alla tre har varit tydliga med att all typ av rasism och fientlighet ska bekämpas. Där är vi helt överens.

I andra debatter, där det är fråga om antisemitism, afrofobi eller islamofobi, kan statsråden utan problem peka på att exempelvis afrofobi ska bekämpas, men när det gäller debatten om svenskfientlighet pratar man mer i generella termer om att alla former av fientlighet ska bekämpas.

Jag förstår att det blir en lite semantisk diskussion, men när det är ett mönster att andra partier inte vill genomföra åtgärder mot svenskfientlighet blir frågan aktuell, inte minst när regeringen i nästa stund säger sig vilja ha en hög ambitionsnivå, ta fram kunskap och skapa förutsättningar.

Fru talman! Min fråga till statsrådet är: Ser ministern svenskfientligheten som ett problem, och är ministern beredd att sätta in några som helst åtgärder mot svenskfientlighet? Nu pratar jag inte om fientlighet i generella termer utan om den som riktar sig mot personer därför att de är svenska.