Fru talman! Jag tackar ledamoten Anna Vikström för kompletterande frågor och synpunkter.

Vi ska inte blanda ihop äpplen och päron här. Primärvårdens organisering, som ju primärt är ett ansvar för min statsrådskollega Acko Ankarberg Johansson, är väldigt viktig. Vi vill stärka den. Vi vill stärka en god och nära vård.

De har fått ett förtydligat uppdrag att arbeta mer förebyggande och rehabiliterande. Det är väldigt viktigt. Min uppfattning, som jag delar med regeringen och Acko Ankarberg Johansson, är att de jobbar för lite förebyggande. Alltför lite av resurserna avsätts för detta.

Jag tror att man här behöver tänka annorlunda framöver om vi ska klara de hälsoutmaningar vi står inför. Jag och regeringen delar synen att det krävs resurser. Därför har vi också tillskjutit mycket stora belopp, både i höstens budget och i vårändringsbudgeten när det gäller detta.

Låt oss lämna den diskussionen och gå in lite mer på sociala utfallskontrakt. Det handlar om insatser som inte skulle bli gjorda, som är innovativa och där det saknas finansiering på sedvanligt sätt. Det rör sig om korta budgethorisonter men där man gör en insats nu som kan betala sig kraftfullt och bra längre fram. Där finns det brister i det sätt vi arbetar och de budgetsystem vi har.

Vi försöker nu hjälpa till att katalysera det som sker i kommuner och regioner och hjälpa till med hur man från början kan komma överens om vad det är som ska uppnås och om det finns stöd för att detta kommer att uppnås, för att svara på frågan om evidens och kunskap. Om en privat investerare vill gå in med pengar vill den förmodligen se kunskap och evidens för att det troligtvis kan leda till detta.

Det kan vara en lång rad av insatser. Det kan vara specifika insatser som leder till att fler klarar skolan genom att få ett specifikt stöd som gör att de tar sig igenom skolan. Det kan vara särskilda insatser riktade till gruppen som varken arbetar eller studerar och som i dag lätt hamnar mellan stolarna i många olika system.

Alla är övertygade om att man, om man går in med specifika riktade åtgärder där, kan nå resultat - spara mänskligt lidande och samhällsekonomiskt göra vinster. Men ibland får vi inte till det eftersom våra modeller inte riktigt är riggade för att främja detta. Då måste vi tänka lite nytt, och det är det vi försöker göra. Det handlar om att bidra till det nytänkande som ändå finns inom denna sektor och om att kunna göra sociala hälsoförebyggande insatser på nya innovativa sätt. Det är politiker av olika kulörer, vill jag säga, som har varit involverade i det arbetet och som ser potentialen i detta.

Våra 10 miljoner handlar om att skapa en stödstruktur för att detta ska vara enklare att använda sig av för kommuner, regioner och andra aktörer som kan bli involverade i detta arbete för att man inte ska behöva uppfinna hjulet på nytt - vi är inte färdiga med det arbetet.

Detta har ju drivits av, så att säga, entusiaster. Men jag vill att fler än de som är pionjärer ska kunna använda sig av sådana här modeller. Det tror jag att alla skulle tjäna på, inte minst utsatta grupper som inte alltid får riktigt de insatser som vi tror skulle kunna hjälpa dem.