Fru talman! Först och främst vill jag tacka Mattias Vepsä för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag och för en utmärkt interpellation. Jag vill också tacka för mycket tänkvärda vittnesbörd om vad som hände i Gislaved och på andra ställen under förstamajfirandet i år.

Jag börjar med att kroka i Anna Wallentheims fråga på slutet. Vilka demokratiska värden är det som står på spel? Utöver den personliga säkerheten är det över huvud taget ett fritt och öppet samhälle, ett levande civilsamhälle och en attraktionskraft som kan göra att unga engagerade människor vill söka sig till inte bara politiska partier utan också annat samhällsengagemang och samhällsdebatt.

Det är klart att det finns en skala av olika hot mot det fria och öppna samhället, men det är klart att det fysiska våldet och hotet om fysiskt våld måste ses som det mest brutala uttrycket för en sådan hotbild och tas på särskilt stort allvar. Det är därför många på goda grunder - alla - reagerade mycket kraftfullt mot det som först hände mot ett möte arrangerat av Vänsterpartiet - även Miljöpartiet, tror jag - i Gubbängen utanför Stockholm och på några andra ställen i nära anslutning.

Om vi breddar bilden och är uppriktiga har politiskt våld över en längre tid riktats från olika håll och åt olika håll. Det understryker vikten av att över lång tid ha ett starkt och kompromisslöst engagemang mot all extremism, i synnerhet den som är våldsbejakande.

Låt mig nämna vad som präglar de åtgärder som regeringen har vidtagit på området. Mattias Vepsä antyder att jag skulle ha haft svårt att uttala samma tydlighet när det gäller högerextremt våld som annat våld. Men det går inte att hitta någon täckning för det alls. Hela utgångspunkten i den strategi som vi har lagt fram mot våldsbejakande extremism är den breda ansatsen; att tala klartext om våld över en längre tid, våldsbejakande extremism och vad som i varje tid är hotet. Det är därför jag har sagt att vi över längre tid har sett att hoten kommer från flera olika håll, nämligen den våldsbejakande islamismen, högerextremismen och den autonoma vänstern. Under senare år har våra myndigheter, Säkerhetspolisen, och även regeringen och jag personligen understrukit hotet från högerextremism och våldsbejakande islamism. Det som sedan har gjort att vi har hamnat på en högre terrorhotnivå under förra året var framför allt en eskalering av hotet från den våldsbejakande islamistiska miljön.

I det sammanhanget kan jag svara rakt på Annika Strandhälls fråga om samarbetet med Sverigedemokraterna, att jag skulle ha svårare att tala om dessa frågor än om andra frågor: Det enkla och raka svaret på frågan är nej.

När vi talar om det högerextrema våldet gör vi det med samma tydlighet och skärpa, samma analytiska och djupa precision som när vi talar om hot och våld från andra håll.

Låt mig avsluta med att säga att utöver det vi redan har gjort - vi har på det sättet legat före kurvan med strategier och uppdrag - skulle jag vilja peka på en viktig slutsats från mötet med alla partier som skedde efter händelsen i Gubbängen. Mattias Vepsä var inne på detta, nämligen det konkreta stödet i samspelet mellan arrangörer och polisen vad gäller riskbedömningar. Utan tvivel har den senaste tidens händelser understrukit betydelsen av att detta inte görs till en rutindialog utan tas på allra största allvar.