Fru talman! Tack för svaret, justitieministern!

Detta är en återkommande diskussion här i kammaren. Jag har återkommande under de år som Gunnar Strömmer varit justitieminister i Sverige lyft att hat- och hotaktiviteterna i den högerextrema miljön växer. Framför allt ser vi det i hur man i dag är beredd att ge sig på demokratiska krafter, civilsamhällets organisationer, studiecirklar, möten och demonstrationer. Inte minst blev detta tydligt veckan inför första maj och under första maj, men också i samband med det avslöjande som nu har kommit om att desinformation och hat och hot online är något djupt organiserat.

Vi delar såklart uppfattningen att detta är ett hot. Jag är glad över att justitieministern i dag nämner högerextremism på ett tydligare sätt. Jag har i dessa debatter haft en återkommande fundering, nämligen att just högerextremismen verkar vara svår att benämna och ta hand om på det sätt som krävs. I flera debatter har ministern - i och för sig mycket riktigt - påpekat att vi har en massa olika hot. Den nya strategin som nämns här slår ihop terrorism, våldsbejakande extremism från både höger och vänster och islamistisk extremism. Vi är i sak överens om det. Vi socialdemokrater vill dock ha tydligare besked, efter de händelser som vi har bevittnat nu under våren, om vad ministern och regeringen avser att göra för att skydda civilsamhället.

Jag har under veckan ägnat tid åt att lyssna till vittnesmål från Västerås. Vi såg under första maj hur ett dussintal maskerade män kommer instormande med rökgranater, banderoller och flaggor, ställer sig framför scenen, vecklar upp banderollerna, viftar med sina fanor och smäller av knallskott - detta i en miljö där Socialdemokraterna på första maj anordnar en familjedag.

På denna plats befinner sig mängder av familjer. Det var dessutom, som i dag, en vacker dag med solsken och värme. Det var ett fantastiskt firande. Trots att regeringsunderlagets största parti ville se kortare förstamajtåg fick vi längre förstamajtåg. Många människor runt om i landet valde att hänga med, att vara med och demonstrera, vilket är deras demokratiska rättighet.

I den här miljön stormar alltså denna gruppering in och skrämmer människor. Barnen gråter. Föräldrarna blir livrädda. Också de som arrangerar mötet ställs inför en fruktansvärd situation, då man inte vet vad de här grupperingarna är redo att göra. Det vi vet är att representanter för just den här gruppen, inte bara i Sverige utan runt om i Europa, har bjudit in sig själva till skolsalar, idrottshallar och gym. Vi vet att de är redo att gå till attack. Vi ser runt om i Europa att det är så. Vi ser hur dessa miljöer växer online och hur de hatar och hotar. Vi ser hur de utbildar sig i konfrontation. Vi ser nu också hur de är beredda att skrämma barn och barnfamiljer på arbetarrörelsens högtidsdag.

Mot den bakgrunden undrar jag om ministern skulle kunna redogöra för om det finns ytterligare konkreta saker att göra. Kan vi från denna kammare och från Regeringskansliet, till exempel med polisen, se till att civilsamhällets organisationer får ett tydligare stöd och får riskbedömningar gjorda när demokratiska möten, studiecirklar och demonstrationer anordnas? Och vad gör ministern för att en gång för alla motverka att demokratiska krafter ska behöva vara rädda vid sina arrangemang?