Herr talman! Det är en intressant debatt att följa. Det vi diskuterar och debatterar i eftermiddag handlar om socialförsäkringssystemet, som är en helt avgörande del i trygghetssystemet i Sverige. Om man drabbas av sjukdom eller skada och därmed får nedsatt arbetsförmåga ska det inte innebära att man också får mycket stora ekonomiska problem i samband det.

Just tonen i debatten och mångfalden av förslag visar att vi har problem, inte minst sjukpenning och sjukersättning. Det tydligaste tecknet på det ser man när man tittar i en tidsserie 20 år bakåt. Då kan man se vilka otroligt kraftiga variationer vi har haft i ohälsotalen. Det hänger inte samman med någon epidemi av cancer, svåra smittsamma sjukdomar eller något sådant. Det hänger samman med att vi som ansvariga politiker inte har kunnat hitta ett stabilt system som vi är överens om.

Här har det varit fritt fram för mycket häftiga politiska diskussioner. Det har gjort att systemet har förändrats gång på gång, och inte alltid genom lagändringar eller ändringar i förordningar och föreskrifter utan genom regleringsbrev och kanske uttalanden från statsråd. De kan avläsas direkt i nedgång eller uppgång av ohälsotalen.

Det som oroar mig med det är att det drabbar den enskilda individen. Det gör att man inte kan känna trygghet i vad som kommer att hända i ett läge där man drabbas. Vad är det då för politiska vindar som kommer att gälla?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialförsäkrings-frågor

Det var därför ett viktigt initiativ när man tillsatte en parlamentarisk socialförsäkringsutredning för ett antal år sedan. Målbilden var att precis som pensionssystemet är en avgörande byggsten i den svenska tryggheten, med en stor politisk enighet, skulle man också få sjukförsäkringen att vara ett sådant system där medborgarna kan känna sig trygga i vilka regler som gäller för inte bara kommande år och kommande mandatperiod utan också för en längre tid.

Utredningen lade 2015 fram ett mycket bra slutbetänkande. Där fanns stor enighet - inte med ytterlighetspartierna, men i övrigt var det stor parlamentarisk bredd. Det är sorgligt att den dåvarande regeringen bara kunde göra ett fåtal av förslagen till lagstiftning. I stället fokuserade debatten mycket på det som kallas stupstocken. Det ledde också till ett borttagande av den bortre parentesen 2016 utan att man hade utvärderat vilka konsekvenser det skulle få. På det här området är forskningen tydlig, nämligen att såväl inom sjukförsäkringen som i angränsande system fyller klara tidsgränser en viktig funktion.

Under den förra mandatperioden gjordes också ändringar. Centerpartiet röstade för dem. Det gällde framför allt en omprövning av vad som händer vid 180 dagars sjukskrivning. 180 dagar, ett halvt år i sjukskrivning, är en lång tid. Men där lyssnade vi på argumenten som sa att om det är så att man är nära att gå tillbaka till sitt vanliga arbete är det orimligt att ha en skarp gräns där. Vi röstade därför för att göra dessa förändringar. Det är den utredningen som har diskuterats under den här debatten.

Vår förhoppning var att förändringarna skulle leda till att fler människor skulle komma tillbaka till det arbete de en gång hade blivit sjukskrivna från. Jag kanske får den fråga som även andra har fått, nämligen hur vi ser på utredningen. Bland annat är jag tacksam att den socialdemokratiska regeringen tillsatte utredningen, det vill säga att göra en seriös utvärdering av stora förändringar inom sjukförsäkringen.

Jag kände sedan en stor besvikelse när jag fick ta del av utredningen. Det blev inte så som våra förhoppningar var, nämligen att förändringarna skulle leda till att fler kom tillbaka till sitt ordinarie arbete. Därför kan jag förstå att den utredning som fick i uppdrag att titta på åtgärder i princip sa: Gör om, gör rätt. Här var det en förändring som gjordes utifrån att nå ett visst mål, att fler skulle tillbaka till ordinarie arbete, och sedan blev det inte så. Sjukskrivningarna har blivit längre, återgången till de egna arbetsgivarna har minskat och det blev inga effekter på ekonomiskt stöd eller för individernas hälsa.

Precis som i den övriga sjukvården tycker jag att man ska ha ett vetenskapligt förhållningssätt, oavsett om det är nya läkemedel som sätts in eller vid förändringar i sjukförsäkringen. Det är egentligen ett terapeutiskt inslag för att få människor att bli friska.

Jag ser fram emot remissomgången. Men jag och Centerpartiet kommer inte att fästa någon större vikt vid någon form av anekdotisk bevisföring i remissvaren av typen "jag har hört talas om en cancersjuk kvinna som blev gravid och inte fick förlängt". Det är en annan sak om ett antal forskare på området kan säga att det finns brister i utvärderingen. Ett inlägg man kan höra är att pandemin kan ha haft stor inverkan. Men när remissomgången är färdig och arbetet med remissammanställningar ska påbörjas är det enkelt att trycka på knappen en gång till och få fram den typen av statistik - när det har gått ytterligare ett år efter det att pandemin har lämnat oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialförsäkrings-frågor

I grunden är jag besviken över resultatet, men jag är glad över att man äntligen har gjort en ordentlig utvärdering. Om man inte på ett allvarligt sätt kan visa att de statistiska beräkningarna är felaktiga måste man som politiker dra konsekvenserna av detta och säga att arbetet gjordes med en god ambition, men tyvärr slog det fel och det blev inte vad vi hade hoppats på. I vissa fall blev det på ett annat vis.

Vi i Centerpartiet har ett antal förslag på ytterligare förändringar som vi gärna skulle se i socialförsäkringen. Det gäller möjligheten att kvalificera sig in i delar av socialförsäkringssystemet. Vi skulle gärna se ytterligare förändringar för att underlätta för småföretagare, och vidare ska tröskeln sänkas för att återgå i arbete efter att ha varit sjukskriven. Efter att någon varit sjukskriven och borta från arbetet tre månader eller sex månader finns enormt höga trösklar på det mentala planet för att återgå till arbete.

Ytterligare en fråga vi lyfter fram är samordningsförbunden. De gör en unikt viktig insats för en grupp som är oerhört svår att hjälpa tillbaka till arbete. Det är ett samarbete mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, region och kommuner. Vi hoppas att regeringen snabbt som ögat ser till att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kan bidra med personnummerbaserad statistik, så att man från samordningsförbundens sida kan utvärdera effekten av insatta åtgärder. Detta ropar man efter hos samordningsförbunden. Med tanke på att det rör sig om stora pengar är det viktigt att kunna mäta effekten.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 3.

(Applåder)